Ryggdunk

Idag börjar jag inte förrän klockan ett. Men istället för att ligga hemma och sova till elva, vilket jag skulle vara värd i allra högsta grad med tanke på gårdagens långa pass och att dagens blir nästan lika långt, så ställer jag klockan på samma tid som vanligt, tar mig upp i närmast zombieliknande tillstånd och ska nu iväg på sightseeing.
Jag har trots allt inte kommit till London för att sova, intalar jag mig själv.
Nu: Southbank

Igår sa min chef att han ville prata med mig idag. Antagligen är det bara något slags utvecklinssamtal, men lite nervös blir jag.