"Typiskt Sandra"

Man skulle kunna säga att det är typiskt mig. Jag undrar istället varför detta alltid tenderar hända mig. Jag menar, trots att jag iband kan vara ganska "yvig" men mina rörelser och verka okoncentrerad så är det något jag verkligen anstränger mig för att inte vara på jobbet.
Ja, jag fick ju inga allvarligare bränskador i alla fall.

Vad som hände är ju sådant som alltid händer på restauranger. Jag gick uppför trappan med en Americano, mitt i lunchrusningen, mitt hjärta slog snabbt som en hamsters på grund av stressen. Det fanns ingen mjölkkanna där nere, och precis när jag skulle ta sista trappteget fck jag syn på en som befann sig på en fullastad bricka på väg ner. Fokus flyttade sig därmed från min bricka och trappan till mjölkkannan. Jag fick allt kaffe på mig. Från halsen ner till handen. Jag blev livrädd, det brändes, jag skämdes samtidigt som mina kollegor så totalt vettskrämda ut, upprepade gång på gång: Are you okey?
Lite lite chockartat blev det. Men det gick bra. Jag fick leta upp en annan skjorta i omklädningsrummet, tillhörande en söt kille som var ledig igår.

Tro det eller ej, men jag längtar nästan till jobbet. Livet här i lägenheten känns sådär eftersom mina rumskamrater gång på gång vägrar inkludera mig i sina aktiviteter. Igår gick de alla ut tillsammans. Jag satt tillsammans med alla i köket. Frågade till och med: Ska ni ut? Och fick ett: Ja, jag tror det, till svar. När de gick ropade de: Hejdå Sandra.
Det kan vara jag som är extra känslig för sånt, eller så kanske jag skulle ha reagerat på annat sätt och rent ut frågat om jag fick följa med, men jg tyckte i alla fall det var väldigt tråkigt.
Jag längtar så till Julia kommer. Så mycket att jag knappt kan föreställa mig.

Såhär fint kan Hampstead Heath tydligen vara. Idag var det regn, blåst och mulet.

Jag vaknade upp imorses med snustorr hals och istället för ord kom bara krax. Jag känner mig öm i hela kroppen och i nacken. Ändå genomförde jag mina planer och traskade iväg till Hampstead Heath fär att inta English Breakfast. Oerhörd vardagslyx! Nu är jag hemma och funderar på att lägga mig en stund, jag jobbar trots allt til stängning ikväll.
Måste bara se till att städa också, det är nämligen min städvecka. Bingo!