Brighter

Ja, ursäkta för imorses. Men det kändes verkligen inte bra.
Men nu är det bättre.

Jag har fått jobb!
Jag tror att det är bra. Det var kul, om än så stressigt och fysiskt krävande att jobba idag. Jag var nog bäst på engelska då de flesta var fransmän. Fick lite dåliga vibbar av chefen som verkade ha väldigt kort stubin och lite halvtaskig attityd mot sina anställda. Ingen man bråkar med.

Efter jobbet gick jag längs Themsen, åt lunch på EAT., och tog mig till Svenska Kyrkan som var stängd. Hemskt tråkigt. Sen skulle jag köpa biljett till melodifestivalen på en svensk-pub imorgon, men de var slut. DÅ kändes det mycket hemskt tråkigt.
Fast när jag kom tillbaka till hostelet fick ag rum för imorgon natt också, pratade lite med två kanadenskiska tjejer som sover i mitt rum (de skulle på Mamma Mia! ikväll!) och en Zimbamwian (?) som inte bodde någonstans. Lite kul.
Ikväll ska jag försöka våga mig till baren på hostelet. Zimbabwianen föreslog att vi skulle gå ut, men det vågar jag inte riktigt. Han verkade lite wierd, och jag är rädd för konstiga killar.

Ännu inga svenskar, men imorgon ska jag på visning i en lägehet med 4 svenska tjejer. Jag hoppas SÅ att jag vill ha och får rummet! Så, håll tummarna nu alla vänner!

Imorgon ska jag till Cafe Rouge (mitt jobb) och få schema, jag börjar på måndag. Visningen är klockan fyra. Tänkte leta upp Londons bibliotek, fixa ett bra tunnelbanekort, beställa minst en stooor kaffelatte på Starbucks och läsa min bok (Män som hatar kvinnor som jag hittade här på hostelet), hoppas på fint väder så jag kan promenera lite i en park. Keep myself busy, för jag vet av erfarenhet att allt det dåliga sätter igång när jag är sysslolös och har tråkigt. På kvällen ska jag försöka planka in på svenskpuben där melodifestivalen visas. Det vore så roligt att se den, samtidigt som det är världens chans att träffa svenskar!

På onsdag, eller runt omkring, ska jag föroppningsvis få träffa en svensk från skolan, och jag hoppas verkligen att jag får kontakt med den andra från skolan. Vore så roligt att träffa ett familiar face.

Jag hr inte lagt upp några bilder än, för jag har inte orkat ha kamera, sladd, dator och internet på samma ställe än. Allt är nerpacka i väskor som måste flyttas och låsas in varje dag, så det blir lite jobbigt.

Tack för allt stöd, i form av kommentare, sms och telefonsamtal. Och alla tankar, jag känner dem alliop.