London by night

Äsch, lyssna inte på mig på morgonen. Tror jag ska införa bloggförbud innan jobbet. Jobbet funkade bra. Chefen är helt okej så länge han inte skriker åt mig. Något han givetvis inte har anledning till. Jag tror att bossarna tycker om mig. Jag arbetar hårt, ler och är artig hela tiden, ser bra ut och pratar flytande engelska. Vilket kanske inte verkar vara någon större utmaning, men vissa fransyskor verkar ha problem med det lilla enkla.

Hursom, när jag börjar på min nya restaurang inom samma kedja kommer jag att arbeta ännu längre från vart jag bor. Det är det som tar emot. Redan nu tar det mig ca 45 minuter att ta mig till jobbet. Bor man i en stad som London där man kan hitta jobb ofärskämt lätt, känns det ganska orimligt. Jag kommer då att få byta tunnelbana, och det kommer ta minst en timma. Ska jag dessutom äta innan mina pass måste jag åka nästan två timmar innan jag börjar. Inte okej?
Jag får se hur jag känner. Tills vidare kollar jag runt lite grann. Tar problemen när (om) de kommer.

Tänkte kolla lite i Hampstead imorgon. Det ligger fruktansvärt nära mig, och jag skulle tillochmed kunna promenera dit genom Hampstead Heath, den osannolikt stora parken som jag bor vid. Hampstead är dessutom, av (pinsamt liten) erfarenhet väldigt mysigt. Ska förhoppnngsvis söka lite jobb där. Det vore perfekt. Men som sagt, det går ju ingen nöd på mig nu.

Jobbade 11-7 idag. Helt okej. Efter jobbet åkte jag till Belzise Park, precis där jag bor, och satte mig på en pub med en kopp te och chokladkaka för att läsa min extremt spännane bok. Som snart är slut. Mysigt. Kom hem vid tio och satte mig framför datorn.
Och här sitter jag ännu. Regnar gör det rumskompisarna är ute, jag var inte hemma när de gick, och blev således inte tillfrågad, ingen film att titta på och för en gångs skulle ligger min rumskompis och sover i vårat rum. Sitter därför i köket.
Men det gör inget. Jag har förhoppningsvis gott om tid att upptäcka London. Även nattetid.