Rapportering

Okej. Om jag skulle förklara hur läget är då.
Mycket ensamt, väldigt upp-och-ner. Djupa dalar och inte så höga toppar.
Igår var jag helst slut, så det belv inget socialiserade när jag kom fram till mitt hostel.
Pratade med mamma och pappa och msnade lite innan jag gick och lade mig med Desperate Housewifes för att koppla av lite. Somnade ganska fort, och vaknade klockan sex och trodde jag försovit mig. Gick upp till receptionen och köpte två nätter till, men jag frå tyvärr byta varje kväll, eftersom det inte fanns plats i samma sovsal. Lite jobbigt. Plockade med mina väskor och lyckades få allting jag tror mig behöva i den lilla väskan, så den lilla låste jag in i ett bagageförråd. Det var skönt att bli av med den.
Jag var tvungen att checka ut från mitt gamla rum innan elva och fick inte checka in i mitt nya förrän efter två. Så jag låste in all packning och drog ut på stan med mina CV:n. Ganska pigg och glad.
Tog tunnelbanan till London Bridge och tänkte gå därifrån och se Tower Bridge på vägen. Längs strandpromenaden låg en samling affärer och restauranger så jag började mitt sökande efter lappar där man sökte arbetare. Såg en på Café Rouge, tog ett djupt andetag och gick in. Jobber var för en crepes-maker, och jag fick prata med manegern som ville prata lite mer med detsamma. Vi satte oss vid ett bord och efte ett tag kom det fram till att han sökte någon som kunde jobba 1-2år. Lite synd. Men precis när jag skulle gå kom det fram att han säkte folk till andra tjänster också. Så jag blev erbjuden att komma och provjobba imorgon!

Det gick ju lätt, tänkte jag. Fast jag hade nog lite tur också, för när jag väl kom till Oxfors Street fanns där inte lika tätt med jobberbjudanden, men jag lyckades dela ut ett par CV:n. Ett på Waterstones, en stor och fin bokhandel, som jag verkligen hoppas jag får.

Efter ett tag började jag bli trött och hungrig. Det är så fruktansvärt stressigt på Oxford Street.
Så nu sitter jag på hostelet igen. Tänkte ta mig in mot stan snart igen för jag behöver köpa en vit skjorta till imorgon (just en skjortan jag INTE tog med mig).
Funderade på att gå på bio ikväll, då jag ännu inte sett Juno. Pratade med en kanadensisk tjej och frågade om hon ville följa med. Kanske blir det så.

Annars vet jag inte. Har inte träffat några svenskar, men två finska killar som pratade svenska, fast de skulle till Paris idag.
Jag ska inte ge upp än, men hur mycket ska man tvinga sig själv?
Jag vet att det kommer bli bättre sen, och helst skulle jag villa snabbspola förbi det här.



Jag skulle så gärna vilja vara två. Med någon.