Sandra, trendsättaren

Ny dag, ny vecka, ny månad, nya tag.

Ber om ursäkt för dåligt bloggande, men nu ska jag blogga som aldrig förr! Hoppas jag. Som sagt, nya tag!

Tillochmed ny arbetskamrat. Hon sitter i mitt rum, har aldrig jobbat på Fans&Spares förut, så hon är ännu mer noob än vad jag är!
Så, hon frågar mig om hjälp, och jag hjälper. Winwin! Mycket trevligt, tycker jag. Inte för att jag mår bra av att känna mig överlägsen, men för att jag känner att "Fan, jag har lärt mig något, jag kan faktiskt!", och för att jag hade uppskattat någon relativt ny att prata med när jag började på ett nytt jobb.
Jag tror att vi kan lära känna varandra, kanske tillochmed, om det vill sig väl, luncha tillsammans.



Började dagen med att susa kanalen fram på min (mammas) nyligen hitfraktade finfina cykel. Till jobbet på ca 20 minuter, och jag sparar £1.40 per dag. Bra drag, av mig.
Mamma har lovat att ta hand om min lilla älskling där hemma, så jag ska ta väl hand om hennes lilla cykel här. Den är för övrigt lika gammal som mig.
Jag ses som mycket underlig som cyklar till och från jobbet här i UK. Cykel är inget accepterat transortmedel. Snarare ett träningsredskap. Eller en dyr statusgrej, om man nu har en dyr cykel. Extra underlig blir jag förstås genom att inte ha en dyr, fräsig mountainbike, utan en lila damcykel med cykelkorg.
För det finns cykeltrender, fast att man kanske inte tänker på det. För några år sedan var det tuffa mountainbikes som gällde, även i Sverige. Men nu (iaf när jag åkte) cyklar alla runt pa röda kronan-cyklar. Här i England är man fortfarande på mountainbike-trenden.
Vilket betyder att jag måste vara något av en trendsättare som trampar runt på min lila damcykel med cykelkorg.

Har även gjort lite research angående lunch-rast ämnet.
Resultat: England är ett land där man äter lunch vid sitt skrivbord. För det allra mesta. Klart slut.