Hello World

Härligt utvilad efter att jag däckade runt halv tio igår kväll. Mitt huvud dunkade, nära på explosion efter flera timmars matte. Men, jag fixade matten och förstod det som jag några timmar tidigare grämt mig över. Jag ska försöka dunka in i mitt huvud att matte är möjligt, det är meningen att det ska gå att lösa. Det är det fina med matte: inget är omöjligt. Logik.
Gårdagens programmeringslab gick också förvånansvärt bra. Jag lyckades bli färdig med mina uppgifter efter ca en timma när jag efteråt fick höra att man hade en hel vecka på sig. Som respons på min redovisning fick jag frågan om jag hade programmerat mycket förut. Det du, Sebbe!
Nu ser jag riktigt fram emot att gå till skolan och få lära mig om binomialsatsen!

På morgonen läser jag såklart om världens största forskningsprojekt, partikelaccelatorn LHC. Acceleratorn består i princip av en 27 km lång tunnel under jorden där man ska slunga ut protoner som ska krocka med varandra. Man vill på det viset återskapa Big Ben (då massa partiklar krockade med varandra) och lära sig mer om hur universums födelse antas ha gått till. Förhoppningsvis hittar man de pusselbitar som saknas om den teorin stämmer, som t.ex. Higgspartikeln, mörk materia och antimateria. Himla spännande, tycker jag.
Titta på den musikvideo som forskarna vid Cern gjort, hur kul som helst!

Tittade på "La vie en Rose" igårkväll. Underbar film, fast jag har inte sett klart den än. Återkommer då. Längtade hursomhelst tillbaks till Paris, fantastiska stad. Anna och jag blev fotade av japanska turister för ca en och en halv månad sedan framför Notre-Dame de Paris.