Say hello to iPhone

I fredags släppte Apple sitt hypade lilla monster iPhone, som tydligen ska vara mp3, telefon, dator och all möjlig annan komplicerad elektronik i ett, här i UK.
Klockan 6:02pm skulle försäljningen ta fart, och där det händer grejer vill jag vara, så jag var där (somliga är ganska avundsjuka).



Jag tycker om happenings av detta slaget.
Det var ju inte tokigt mycket folk utanför Applestore, men ändå bra mycket fler än vad jag sett stå där förut.
Staket hade slagits upp och kön med alla som hade £200-300 över ringlade sig.
En klocka i skyltfönstret visade hur många minuter och sekunder som återstod och inne i butiken stod hela personalstyrkan, laddade till tänderna och vinkade ut mot "publiken".
När klockan visade 00:10 började folket räkna ner, högt, så det ekade i hela den tre våningar stora gallerian. Häftigt!
Sedan slogs dörrarna upp och de första (med ryggsäckar och Steve Jobs-masker) iPhone-köparna klev in.

Härligt. Massa människor, men alla är där av samma anledning. En sammanhörighet, även om allt i grund och botten handlar om en omtalad och svindyr liten manick.



Dagen efter hade dramatiken lagt sig en aning och jag kunde traska in och fiffla lite med en iPhone.
Och den var väl.. bra.