Nightmare

Nu blev vi klara med alla räkningar. Nu. Klockan är tio i elva.

Detta var en av de mest obekväma situationerna jag har befunnit mig i på länge.
Prata om viktiga saker, på ett språk man inte fullt ut kontrollerar eller förstår, vetskapen att man kan ha gjort fel för att jag inte ver hur systemet fungerar och lite naivt förlitar mig på att "göra som de andra så blir allt säkert rätt".
Visst, det handlar inte om jättestora pengar eftersom vi delar boende. Men det handlar om pengar, och om man inte betalar små pengar kan det bli till stora pengar.
Även min flatmate, som också var med fick något av ett sammanbrott. Hon är 22 och från England.

Väldigt jobbigt.

Nu är i alla fall det mesta betalat och/eller utrett. Hon kommer ta betalt av mig för en jäkla brandvarnare, 600 spänn! Kan en brandvarnare kosta så mycket?
Resten tar hon från min deposition och det som återstår av den får jag i januari. Fair enough.

Siktar på att åka runt sju imorgon för att vara på den säkra sidan.
Blir det kanske uppstigning runt fem för att vara säker på att hinna med allt?
Eller ska jag kanske inte gå och lägga mig i huvud taget..

Men nu, upp med hakan. Terapi för själen: Extramaterialet för Desperate Housewives.
Vad som än händer så blir jag gladare av Desperate Housewives. Det är min drog, min last, mitt måste här i livet.