Sandra, Pappa och Samantha

De anlände i fredags. Vi blev alla tre mycket förvånade över hur lätt det gick att hitta varandra. Taktiken var: Ring mig när ni känner att ni är inne i centrum, säg vilken gata ni står på så kommer jag och möter er.
I en tremiljonersstad. Tjena.
"Men det står ju Birmingham överallt, åt alla håll!".

Men, som sagt, det gick i alla fall väldigt smidigt. "Vi står vi en lila, upplyst byggnad". Gnugga, gnugga geniknölar, och jag var där som ett skott.

Sen middag hemma hos mig och sedan bums i säng.

På lördagen gav vi oss av till huvudstaden. Vi betade av i stort sett alla sevärdheter, bl.a. Big Ben, London Eye, Piccadilly Circus, Trafalgar Square, Madame Tussauds, Harrods, Hyde Park, dubbeldäckare och Buckingham Palace.
Hur jäkla trevligt som helst.
Jag blev helt förälskad i London. Och Harrods. Och Tiffanys & Co inne på Harrods. Jag shoppade ett snyggt, brittiskt paraply och en burk med te på Harrods.
Vi traskade för det mesta, utan att ha bråttom eller stressa, och åkte som sagt dubbeldäckare en gång. Riktig tur att just den vi behövde kom just då vi råkade stå vid busshållplatsen.

Söndag. Dags för Birmingham. Frukost på The Figure of Eight, precis som förra helgen. Denna gången mer erfaren och beställde även toast. Proppmätta (med efterrätten i väskan) drog vi in till stan, till Bullring. Jakten på ett par Heelys till Samantha började. Vi sprang upp och ner och runt, runt i enorma Bullring, och traskade tillslut lyckliga hem med ett par rosa skor under armen. Vi fikade på Starbucks, den största kaffekoppen både jag och pappa sett! Vi beställde en Vendi, lika stor som ett ölglas!
Hem och vila, och sedan gick vi längs den kvällsupplysta kanalen in mot stan där vi åt mat. Precis vid kanalen, jättefint. Sedan gick (vissa rullade) vi vidare till The Mailbox innan vi gick hem och sov.



Jag var ledig i måndags, så vi gav oss av mot London ännu en gång. Vi åt obligatoriska Fish & Chips, gick längs New Bond Street och trånade in i skyltfönstrena. Shoppade lite på Oxford Street. Samantha fick äntligen sin efterlängtade Gucci-väska ("Mamma, jag har köpt en Gucci-väska, och inte vilken Gucci-väska som helst utan en FALSK Gucci-väska!). Vid halv fem gav de sig av mot Gatwick och min buss hem till Birmingham skulle gå om två timmar. Väldigt jobbigt att säga hejdå.