På benen igen

Har ryckt upp mig ur gårdagens självömkan. Måste lära mig att ta tag i mig själv, göra saker. Snälla, hjälp mig med det. Tvinga ut mig bland folk. Jag vet ju att det blir bättre då.
Nästa gång jag känner mig usel ska jag nog klä upp mig och gå ut och äta mat på en restaurang. Det bestämmer jag nu. Man måste vara snäll mot sig själv.

Pappa sa något oerhört vettigt: När man tvingas till ensamhet är det så lätt att glömma att man kan njuta av den.
Jag ska även följa min kloka farmors råd och boka in lite kultur i novemberhelgerna. Perfekt!
Mammas värmande ord om att en tillvaro hemma, lite jobb och lite uppassning på familj inte heller är fy skam satt också bra.

Nog om det. Nya tag.

I veckan ska jag städa som attan, pga familjebesök.
Trodde av någon anledning att de skulle komma på onsdag när de i själva verket kommer på fredag. Lite negativ överraskning. Men det är inte långt till fredag och tills dess har jag den trygga vardagen att luta mig mot.
Helgen tillbringas i Birmingham och nästa vecka åker vi till London några dagar. Ska bli hur kul som helst!

Cheers!