Gästbloggning

Jag bodde en gång i Grekland. Träffade massor av människor, varav en del ifrån landet sverige faktiskt en gång ägde; England. London, Manchester, Liverpool, Oxford. Det hade gått ett par månader, och jag funderade på att flytta vidare. England, Nya Zealand och Australien stod på tal, i vilket jag rådfrågade just invånare ifrån världens femte största ö om var i så fall de tyckte att jag skulle bo. De som kom ifrån Liverpool sa givetvis Liverpool, de som kom ifrån London sa givetvis London och det som kom ifrån Manchester sa ju då givetvis Manchester. Dock hade alla dessa människorna något gemensamt; Ingen tyckte att jag skulle flytta till Birmingham. Ingen!

Likaså ända in i det sista, när jag satt i london och vänta på min buss till B'ham och jag börjat prata med några "Londoners", så hette det att B'ham inte någon kultur, det är ingen fin stad, bara massa industrier och att det var allmänt dött runt husknutarna.

Så kom jag fram, Sandra var på jobbet och lämnade mig alldeles ensam allena åt denna massiva stad. Och BULLSHIT! Det är en sjukt fin stad!

Jag absolut älskar alla kanalerna som ringlar sig fram, det jäkla överflödet av tegelhus och blandningen av kulturer staden bär på.

Jag älskar att kunna sitta på bussen i fem minuter och sedan känna som att man har hamnat i ett helt annat land i öst, eller att kunna gå vilse på Bullring och leta tésorter på Selfridge. Att se att det händer något i staden, genom att kolla på de massiva nymoderna hus-projekten som håller på att byggas. Att känna lukten av lastbilsdiesel ger en sådan känsla av att det händer någonting.

Jag tycker om att kunna gå till det underbar Symfoni Hall (eller vad det sjutton hette, och Vara Konserthus, släng er i väggen!) och kunna höra på sofistikerad gratisjazz på fredagarna. Mötas av trevliga engelsmän jiddra "Hey, mate!" var man än går.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i den hemska stad. Mysig är sammanfattningen, och att jag kommer komma tillbaka!

Daniel O.