Sandra blickar framåt

Idag anordnades en tjejträff för de tjejer som läser program där det inte går så många tjejer. Såsom jag på rymd. Fast vi hade ändå största kvinnliga representationen i vår klass med hela sju tjejer på ca 40 personer.
Vi åt 'nollemacka' till lunch och diskuterade lite. Blev bland annat arga på anordnaren för datateknik som anpassar linjen mer och mer efter killar och praktiskt taget skrämmer bort tjejer. Trist. Vi ska hursomhelst följa upp det här med lite föreläsningar och annat roligt. Bara för tjejer.

I övrigt börjar vädret bli kyligare och rutinerna tar i. Universitetsstudier har blivit vardag men lyckligtvis tycker jag fortfarande att allt är roligt och spännande. Hoppas det håller i sig länge.
Jag försöker balansera plugg med socialiserande, logik med språk, stadgar med chiclit, matte med programmering och potatis med couscous så gott det går. Balans är viktigt om man vill bygga något stabilt.

Nu ser jag tydligare än någonsin att allting blir vad man gör det till. Dels måste man ha en inställning som tar en framåt och dels måste man tro att man klarar vad man gett sig in på, annars gör man helt enkelt inte det.

Det känns som att tvivel och nervositet har lagt sig en aning. Nu vet jag vad rymdteknik handlar om och jag vet att jag har kapacitet att klara av det. Nu är det bara för mig att andas ut, ta ett djupt andetag och fortsätta gå. Framåt.

Regnbågsallén som går genom hela universitetsområdet.