Skolstart

I dagarna börjar skolorna igen, och det känns ytterst äarkligt att inte åa traska (springa) iväg till 211:an om morgnarna och vandra blå korridoren upp och ner på dagarna. Jag har inte köpt ny kalender och fyllt mitt pennfack med nyvässade pennor.

Saknar jag det? Längtar jag tillbaka?

Hell no.

Jag trivdes jättebra på gymnasiet. Mina tre år pa Katedralskolan var verkligen toppen. Fantastisk klass, trevliga lärare, toppenskola, intressanta (?) lektioner.
Cafeteriahäng och biblioteksplugg. Integraler och kunna 7000 växter utantill. Elevrådet och STURE. Navet och de eftertraktade sofforna.
Men, som man säger, It must have been love, but it's over now.
Jag måste gå vidare. Släppa det gamla, tugga och svälj.

Jag får ärligt talat rysnyngar när jag hör om de som ska tillbaka och plugga på Komvux. KOMVUX! Tänk att gå tillbaks till samma jäkla skola ett år till! Vi har tagit studenten! Sprungit ut genom dörren med mössan på huvudet, betygen i handen och tårarna i ögonen. Avslutat det kapitlet. Dags att packa väskan och fara vidare. Nästa station: Somewhere else.

Om jag, utav för tillfället fruktansvärt okänd anledning, skulle få för mig att plugga på komvux, skulle det banne mig bli i en annan stad. Minst.

Någon gång i framtiden kommer jag börja plugga på universitetet. Det är inte nu, och det är inte gymnasiet. Då kommer jag vara laddad. Sukta efter kunskap. Ta fram allt jag någonsin lärt mig (som nu är ordentligt undanstoppat, låst om, bortglömt, borttappat och konfiskerat).
Nu är jag så totalt osugen på att börja plugga som man kan vara.