Down

Känner mig nere. Mot min vilja! Jag är ju ledig idag, och vill njuta av den.
Klockan är halv nio, jag sitter i mitt rum och vet inte riktigt vad jag ska göra. Rumskompisarna lagar mat i köket. Tänkte äta lite rester när de blir klara.
Kanske blir det lagom att åka hem när kontraktet går ut i juni? Vara hemma i sommar, hjälpa till med huset, hälsa på familj och vänner, cykelsemester, besöka Kajsa. Bara njuta och må bra och bo hemma när jag kan.

Länge sedan jag kände såhär nu. Undrar om det beror på att jag fortfarande inte riktigt mår helt bra.
Jag har klarat av ensamheten så bra här. Troligtvis på grund av att jag umgås så mycket på jobbet och att jag alltid gör massa saker när jag inte jobbar.
Kanske ska gå på en promenad och sen bädda ner mig?
Men jag är ju i London. Jag vill gå ut och festa, men jag vet inte med vem.

Jag tror jag måste flytta också, för kontraktet går ut och det är strul med hyresvädinnan så jag vill nog inte förnya det och därmed skriva massa kontrakt. Det känns jobbigt.

Objekt: Miss Sandra Lindqvist
Datum: 30-04-08

10.33 lämnar hon sin bostad ensam. Går in på Manfield Supermarket, går ett varv, uppenbarligen letandes efter ett paraply eftersom det regnar och hennes Harrods-paraply är trasigt. Hittar inget, korsar gatan och tittar efter någon buss. Då hon inte ser någon närma sig börjar hon gå. Stannar vid nästa busshållplats och kliver på bussen som nu kommit. Kliver av vid Belsize Park Tube Station där hon tar Northen Line mot Morden via Bank. Kliver av vd Euston, byter till Victoria Line och kliver av vid Victoria. Klockan är 11.13. Irrar runt i några minuter. Klockan 11.23 har hon hittat till Buckingham Palace där hon ansluter sig till turistskalan i väntan på vaktavbytet som ska ske 11.30. Pratar i telefon, knappar på sin kamera, bläddrar i sin guidebok, till synes uttråkad av väntan. Runt klockan tolv byts de fyra vakterna av, helt och hållet utan den musik och färgladhet som hennes guidebok utlovat. Går besviken därifrån utan att vänta och se om det kommer mer. Går in i några turistshopar utan att köpa något. Stannar till vid en väskaffär och köper ett rutigt paraply för £5. Hon får en gillande kommentar om sina vantar av kassörskan. Hon går tillbaka till Victoria Tube Station, denna gången raka vägen från Buckigham Palace. Kliver in i en fotoautomat och tar en karta passfoton. Kliver på en buss utanför Victoria Tube Station som just anlänt, buss 24 mot Hampsted Heath. Klockan är 12.34. Kliver av vid Trafalgar Square. Går in en snabbis på National Portait Gallery utan något riktigt mål. Tar hissen upp till restaurangen men åker direkt ner igen. Tar skydd mot regnet i lobbyn till National Gallery där hon äter sin hemmagjorda smörgås med kokt ägg, korv och paprika. Klockan 1.38 trotsar hon regnet med sitt nya paraply och promenerar till Strand där hon går in i några affärer. Provar en tröja på Topshop, men fastnar inte för något. Pratar i telefon då hon går tillbaka till National Gallery för att invänta den guidade turen hon väntat på. 2.30 börjar turen och objektet är mycket entusiastisk. Turen håller på en timma och endast ett fåtal tavlor har hunnit besökas. Hon beslutar sig för att delta i den guidade turen fler gånger för att se om olika målningar behandlas. Hon trivs tydligt i galleriet.
3.32 kliver hon på buss 24 mot Hampsted Heath. Kliver av i Camden och går direkt in på en Cancer Research Second Hand Shop där hon köper 4 vinglas för sammanlagt £2. Pengarna går till Cancerforskning. Går till nästa busstop och kliver på bus 24 mot Hampsted Heath. Går av vid sin lägenhet, går hem och diskar vinglasen, byter till torra strumpor och skor, packar ur sin väska och ger sig åter ut i regnet. Hon går till Belsize Park, tittar in på Starbucks Coffe men konstaterar att det är fullt, så hon väljer istället Costa Coffe. Beställer en stor latte och en lemoncake, sätter sig ner vid ett bord och tar upp sin bok "Flickan som lekte med elden" av Stieg Larsson. Timmar förflyter.
Efter att ha avslutat besöket går hon in på Budgens, en dagligvaruhandel, handlar fyra diskborstar, en pumptvål och en förpackning toapapper. I Pomona, en ekologisk handel, handlar hon bananer. Hon tar bussen hem och sätter sig vid sin dator och uppdaterar sin blogg.

Rappot slutförd.

Blandade bilder

Sebbe, här tänkte jag att vi kunde fika om du kommer hit. Caféet ligger mittemot London Eye, på southbank.



Queen's Walk. En jättefin promenad längs hela southbank.



Efter min sightseeing i lördags slog jag mig ner i solen på ett café vid Southbank Cathedral. Mådde riktigt bra.



Min väg till jobbet. Om inte bussen går tar jag promenaden över bron. Riktigt skönt att börja dagen så. Tower Bridge är dock alltid full med turister som ska ta kort på varenda mutter i bygget.



Sommar och sol!

Misstagsmåndag

Vet inte varför jag var så okoncentrerad, men måndagsförmiddagen tillbringade jag med att srpinga runt och rätta till alla misstag jag gjort. Jag gav fel nota till ett bord - som betalade den. Efter ett tag när någon annan atte sig vid de bordet som betalat upptäckte jag att bordet fortfarande var öppet och inte betalat. Som tur var betalade de ca £3 mer än vad de skulle, annars skulle jag ha blivit skyldig för differensen. Chefen pratade med bordet vars nota redan var betald och efter att de beställt två kaffe fick de betala ca £1 mindre. Ingen skada skedd, allt löste sig, men jag blev riktigt skärrad. Det kunde ju likagärna ha varit tvärtom och med ännu större skillnad.
Sedan glömde jag tala om i köket vad jag menade med ett kvitto, missade en efterrätt vid ett stort bord, hörde fel massa gånger osv. Eftermiddagen gick dok bättre.

Köket stänger klockan elva, och igår gick våra sista gäster vid halv elva. Vi började städa och bereda oss för att stänga men höll fortfarande öppet ifall någon skulle komma och vilja äta. Haha, som att det skulle hända, skrattade vi.
Klockan em i elva kom en av mina kollegegor från mitt förra Café Rouge, en omåttligt söt polack (som tyvärr hade sin flickvän med sig). Vad kul att du kommer och hälsar på, sa jag. Men han var inte där fö att hälsa på, han ville bjuda sin flickvän på trerättersmiddag. Det gjorde inte personalen så jätteglad. Han vet ju själv hur det är att gå att vänta på att få stänga. Vi var ju såpass klara att vi kunde gått hem kvart över elva, men nu var alla tvungna att vara kvar och vänta tills de ätit klart innan vi började moppas och bära in utemöblerna. Nu är han defenitivt inte lika söt längre.

Däremot var det en annan kille som gjorde sin första dag på jobbet igår. Han var arbetsledare och väntade på att bli tilldelad en restaurang och var hos oss så länge. Han hette Jesus och var spanjor. Väldigt snäll.

Nu regnar det, så det blir en perfekt dag att shoppa ett paraply!
Jag ska till National Gallery och om jag har tid efter guidade turen ska jag nog gå till St Pauls Cathedral eller på Tower Bridge-utställningen.

Chefen säger

Internetkrångeö igår, dämed inget bloggande.

Min chef sa att han ville prata med mig och tog mig åt sidan för några dagar sedan. Faktum är att han tog mig ut i korridoren bakom restaurangen, runt flera hörn och tittade sig noga omkring innan han sa något.
Sedan sa han att jag hade potential att klättra inom företaget, få mera ansvar, för att jag gör ett bra jobb, är smart och duktig.
Han sa också att det pratades en del bakom hans rygg, skvallrades, men att jag inte skulle lyssna på det. Tydligen, för han sa inget rätt ut, är det någon som pratar om att Srini favoriserar vissa, och detta skulle denne ha sagt för att han eller hon känner sig hotad.
Blev faktiskt inte alls så klok av det där.

Igår såg min kollega och vän Marcelo till att jag fick gå hem en halvtimma tidigare så jag kunde kurera mig ordentligt. Han sa till mig att jag skulle ta hand om mig. Koka soppa, dricka te och sova. Så det gjorde jag. Jättegod köttfärs- och potatissoppa (även om jag lyckades koka bort nästan allt vatten eftersom jag var så ivrig att koka potatisen klar).
Så idag mår jag toppen. Fick en skön niotimmarssömn. Nu är jag redo för det enda dubbelpasset den här veckan.
När man väl gjort ett dubbelpass känns det så lite att jobba "bara" åtta timmar så tiden går jättefort.

Godafton

Nu har jag rapportering från tre dagar att ta igen.
I torsdags började jag med två sektioner under lunchen. Det gick bra, men stressigt. Ett tag ställde jag bara all disk på min station och lämnade den där för att rusa iväg och göra andra saker. Helt plötsligt vänder jag mig om och då har de två barkillarna lämnat baren och står och tar hand om min disk, som ett par superhjältar i utryckning! Hur sött som helst. "Vi såg dig springa runt" sa de.
Idag var en himla bra dag. Antagligen min bästa arbetsdag på Café Rouge hittills. Jag hade utedelen och en sektion inomhus. Vädret var underbart, folk köade om att få ett utebord. Jag kunde gå längs borden och bara plocka beställningar. Jag sålde mycket mer idag än vad jag gjorde på dubbelskift igår. Dessutom bra med dricks.

Åkte direkt hem efter jobbet för att handla och ta det lugnt. Vilket jag gjort. Nu ska jag se på film så länge jag orkar och sova. Imorgon bitti är det english breakfast!

Nu är jag dunderförkyld men mår annars inte dåligt. Väntar tills ugnen ska bli ledig då jag har köpt rabarberpaj och ska se på film.

Går på knäna

Jag är helt slut.
Mindre bra dag på jobbet igår. Inte dålig, men mindre dag. Började tex klockan ett, dvs mitt i lunchrusningen så jag fick ingen egen sektion utan fick dela två sektioner med en polska jag inte kan med riktigt. Förvirrande, rörigt och irriterande.
Igår under dubbelpaset passade jag på att börja bli sjuk också.
På kvällen fick jag helt fel sektion. När de andra fick stora fulla sällskap från de stora båtarna som gav masor av dricks så fick jag små fulla sällskap som knappt ville betala och aldrig ville gå hem. Fem i elva droppade kunder fortfarande in och frågade efter mat.
Ikväll ska jag hem och se på film och sova.

Ryggdunk

Idag börjar jag inte förrän klockan ett. Men istället för att ligga hemma och sova till elva, vilket jag skulle vara värd i allra högsta grad med tanke på gårdagens långa pass och att dagens blir nästan lika långt, så ställer jag klockan på samma tid som vanligt, tar mig upp i närmast zombieliknande tillstånd och ska nu iväg på sightseeing.
Jag har trots allt inte kommit till London för att sova, intalar jag mig själv.
Nu: Southbank

Igår sa min chef att han ville prata med mig idag. Antagligen är det bara något slags utvecklinssamtal, men lite nervös blir jag.

National Gallery

Helt klart bättre dag på jobebt idag. Hädanefter kör jag på aktiv och positiv taktik snarare än lat och ger bort alla kunder. Fick betydligt mer i dricks och hade inte alls tråkigt.
Efter jobbet åkte jag till National Gallery där jag gick omkring i några timmar, de hade kvällsöppet idag. Men jag är fortarande inte helt nöjd. Det gick ingen guidad tur på kvällen och ett besök på ett museeum är väl inte fullbordat förrän man gått en guidad tur? Klockan 11.30 och 2.30 går turerna, så det passar ju perfekt om jag får ett sent skift. Ska nog be om lite sena skift nästa vecka, för den här veckan börjar jag tio varje dag förutom en då jag börjar ett.

Efter jag varit på galleriet käde jag inte riktigt för att åka hem, så jag följde min guidbok på en vandring runt i Soho. Har dock så otroligt ont i benen och fötterna. Efter en dags arbete orkar jag ingenting. Jag hoppas det är något som går över inom några veckor.

Väl hemma lagade jag couscous och köttfärsfylld paprika och såg på Fantomen på Operan. Fest!

Imorgon jobbar jag hela dagen, från klockan tio till klockan 24.

Seg dag

Dagen började med att jag trodde att jag hade försovit mig men i själva verket lyckades gå upp tidgare än vad jag borde så jag fick massor av extratid och hann stryka mina skjortor när jag upptäckte att jag hade apelsinjuice i hela väskan som säkert legat där hela natten så plötsligt fick jag väldigt bråttom till jobbt istället.. När jag kom fram kändes det som att jag redan var beredd att ta en rast.
Där fick de som ville vara med på kaffe-träning och lära oss hur kaffemaskinen fungerar och hur man blandar olika kaffedrinkar såsom Cappuchino, Latte, Machiato, Espresso osv. Mycket lärorikt, känns som något jag kan ha användning för.
Jag fick betyget bäst idag för min latte och min cappuchino.

Efter kaffeträningen var det lunchtid, ganska mycket folk i ca två timmar och efter det var det helt dött. Jag kände mig seg och trött och lät de andra ta kunderna. Mycket trist dag, men så att jag får skylla mig själv till viss del.
Imorgon däremot ska jag ut på golvet med ny energi!

Åkte till Tesco efter jobbet men hittade bara värmeljus. Min rumskompis har tipsat om var, i Camden, jag kan få tag de resterande rariteterna jag är ute efter.

Nu ska jag se en lite stund av Fantomen på Operan innan det blir tidigt i säng så jag hinner med imorgon.

Filmkväll

Har precis sett klart på A clockwork orange. En hemsk film. Mycket välgjord och samtidigt väldigt bra, men den gick otroligt djupt in. Lite läskig sådär, men absolut sevärd!

Nu smälter jag alla dåliga intryck med betydligt lättsammare och trevligare Hairspray. Jag har skrivit om den förut då jag såg den på bio i Birmingham. Den gör mig glad, jag sitter och ler för mig själv hela tiden.

Imorgon slutar jag klockan sex och ska ta mig ut till en stor Tesco (jag saknar Tesco) för att handla lite saker jag inte hittar på min, ändå ganska stora Sainsbury's. Inga komplicerade saker, utan värmeljus, hänglås och tesil. Saker som skulle funnits på minsta lilla Ica Nära i Sverige. Tillochmed på bensinmackar? Här finns iställer sjuhundra sorters chips och kakor och två kilo isbitar i påse att köpa. Så jag ska väl inte klaga.

En ledig dag

Kom iväg klockan elva imorses, inte för dåligt efter att ha sovit ganska länge, tvättat och ätit rejäl frukost. Tog bussen in till Camden och satte av längs kanalen. Från hysteriska Camden där alla intryck kallar på uppmärksamhet till huvudvärksgräns till lugnet längs en kanal med de obligatoriska kanalbåtarna på bara någon minut. Rejäla flashbacks från min tid i Birmingham där det traskades mycket längs dessa.



Kanalen ledde mig förbi London Zoo som jag ska skriva upp på min lista över saker att göra och vidare till Regent's Park.


En fin park men som jag tyckte det var lite knepigt att ta sig runt i. Där käkade jag lite frukt och läste lite bok.


Helt plötsligt hade jag gått in till stan, och det tog mig knappt en timma. Jag var då framme vid Baker Street, kollade in Sherlock Holmes-museet och gick vidare till Totally Swedish där jag köpte den kaviar jag inte fick ta med mig in i landet.

Jag bestämde mig för att ta mig till Oxford Street där jag intog lunch på PingPong, en japansk kedja som också har en restaurang vägg i vägg med min restaurang. Måste ju kolla in mina konkurenter. Det var himla krångigt att beställa, man fick beställa varje sushi(trodde jag)bit för sig, men jag beställde någon lunchmeny. Jag fick några små vårrullar och några kokta "dumplings" och ett stort lövpaket. Jag har ingen aning om vad det var men det smakade bra. Jag var inte säker på om jag skulle äta lövet, så jag åt bara innehållet. Konstig lunch.

Efter lunchen drog jag runt på stan och spenderade pengar på mycket blandade saker.


Lite planlöst strosande till Green Park, slog mig ner på gräset för en söt cupcake och en latte. Buss i fel riktning och byte av buss mot Trafalgar Square. Där skulle jag hoppa på bussen hem men bestämde mig istället för att gå in på National Gallery. Helt otroligt att helt plötsligt få syn på en målning vi analyserade i bilden i åttan. Och nu hänger den där, på riktigt! På onsdagar har de kvällsöppet till nio så då ska gå dit efter jobbet.



Från Trafalgar Square tog jag bussen till Camden, handlade och lagade indiskt Chcken Korma med naanbröd. Mums.

Godkväll från ett regnigt London

Kom ganska nyss hem från 12 timmar på jobbet. Jag tillbringar mer tid där än hemma, men det gör mig inte så mycket. Ganska dåligt med cash-dricks idag men ca £32 i dricks från kontokort. Mycket bra, tycker jag.
Lärde känna köket lite bättre under en smärre kris där jag glömt en huvudrätt för att bord med fem personer. Kökschefen var underbar och gjorde allt för att fixa rätten så fort som möjligt. Det gick bra och jag fick tillochmed bra dricks från det bordet.

Imorgon är jag ledig och kan inte bestämma mig för vad jag ska göra. En sak som är säker är att jag inte tänker sova bort dagen i alla fall. Tänkte ta promenad längs kanalen i Camden till Regent's Park, shoppa lite i Covent Garden och eventuellt göra Tate. Tänkte också se om jag kan hitta ett bibliotek där man kan låna böcker. På kvällen ska lagas riktig mat, funderar på köttfärs- och couscousfyllda paprikor. Dessutom ska jag hinna tvätta, handla och stryka.

Ja, tidsoptimist i dess sanna bemärkelse.

Positivity

Just nu:
Jag mår så bra.
Jag trivs så bra.
Jag är så bra på mitt jobb och blir bara bättre och bättre.

Idag skulle jag jobba till sju, men runt fem halv sex sa Srini att jag kunde gå, men bad mig vänta lite tillsammas med två andra. Efter ett tag kom han och sa att han skulle bjuda oss på en drink. Vi gick till stället vägg i vägg och drack drinkar. Diskuterade hur det gick på restauranger, saker som var bra och vad som kunde göras bättre. Han ville tacka oss för att vi gjorde ett bra jobb så han hängde lite med oss. Jag tycker verkligen att han är en bra chef.
Jag känner verkligen att jag är uppskattad för mitt jobb.

Så, ingen behöver oroa sig för mig, för jag har det så bra så.

På begäran:
Oystercard heter det kort man köper i London för att kunna ta sig runt med kollektivtrafiken. Varför det döpts efter en mussla vet jag inte, kanske för att tunnelbanans instängdhet påminner om ett mussleskal? Jag har ingen aning. För en månad, obegränsad åkning inom zon 1 och 2 på bus och tunnelbana kostar £93. Ganska mycket. Ca 1200 kronor. Men jag tycker nog att det är värt det. Jag har tyvärr tappat bort mitt. Det är faktiskt sant. Men jag gjorde det samma dag som det gick ut. Rackarns flax.

Imorgon
Arbete 10-10, tänkte äta anka till lunch, kanske gå ut eftersom jag är ledig måndag.

Vilken av alla mina vita skjortor ska jag ha till jobbet imorgon?

Extra Extra

Tunnelbanan på väg till jobbet.


Idag unnade jag mig tunnelbane-frukost från Pret. Baconmacka och apelsinjuice.

Affärsmöte

NU kom jag hem. Jag slutade 24, men det drog över och tunnelbanan hade slutat gå. Nästa gång ska jag kräva att få gå tolv. Lite bitter.
Förutom det en bra dag, dock lång. Fast jag hade för en gångs skulle en rejäl lunchrast på en timma. Kastade i mig maten och gick runt hamnen till Starbucks där jag satte mig med min bok och en latte.
Jobbet gick bra. Fick beröm för att jag sålt mycket och gjorde ganska bra tips. Ca £10 pund i handen och ganska mycket från de som betalade med kort (£15-20 tror jag). Problemet är bara att den dricksen får jag först när jag får lön.
Jag gick bra hem hos två män. Det började med att jag förklarade att vinlistan fanns på baksidan av menyn. Jag översatte detta lite klumpigt till "backside" (bakdel=rumpa). Men det slutade med £10 i dricks, så en felsägning då och då behöver inte enbart vara negativt. Dessutom blev jag erbjuden jobb och de bad mig komma in på deras kontor någon dag. Jag vet inte vad man ska kalla det, affärsmöte?

Nu blir det sängen. På måndag är jag ledig och jag gör redan planer. Sightseeing, shopping, äta ute. Kommer väl antagligen sluta med att jag har städvecka, måste tvätta och det spöregnar.

Godmorgon!

Det känns som att jag inte sovit såhär många timmar på evigheter. Jag somnade runt halv elva och vaknade nu klockan nio. Med följd av att jag vaknat 300 gånger de senaste två timmarna och trott att jag försovit mig.
Nu sitter jag i sängen i pyjamas med ansiktsmask och bloggar innan jag tar tag dagen. Idag jobbar jag 12-24. Imorgon 10-22 och på söndag 10-22. Dubbelpass tre dagar i rad. Visserligen får jag ju betalt därefter. På cheferna ha det låtit som att den här veckan blir det lite trasligt med schemat, men från och med nästa vecka ska vi få schemat en vecka i förväg och vi ska jobba 40 timmar i veckan. Dubbelpass en dag betyder således en till ledig dag. Hoppas det är sant.

Igår jobbade jag 8-16, helt perfekt! Efter det träffade jag Julia i Covent Garden där vi skulle kolla om det fanns några billiga musikalbiljetter. De var tyvärr lite för dyra för oss, men vi fick i alla fall till en pub i Leicester Square och käkade middag. På kvällen åkte Julia hem till sig (till Linnea) och jag åkte hem till mig. Idag åker hon hem. Jag tycker det är väldigt tråkigt att hon ska åka. Allt här blev så mycket roligare sedan hon kom hit, och jag hoppas den känslan håller i sig.

Idag fick jag min lön. Jippie! Och nu har jag dessutom ingen hyra att betala för de pengarna. Men jag måste köpa ett nytt Oystercard för £93.
Då är förstås inte dricksen inkluderad. Hittills har jag fått ca £13 per dag, men då har jag fått den minsta sektionen och ska snart få en större, riktig sektion med ännu mera dricks!Jag som tycker £13 är jättemycket.

Halleluja!

Grand Opening idag.

Vilket betydde att diverse olika högt uppsatta chefer från Café Rouge-branchen var på besök. Alla satt i min sektion. Efter några timmar kom min chef fram till mig och viskade att mannen som nu slagit sig ner var chef över hela Café Rouge, högsta hönset av de alla, bossarnas boss. Han bad mig att behandla honom som vilken kund som helst men komma ihåg alla våra service-steg och göra så bra ifrån mig som möjligt. Det gjorde mig lite nervös.
Men jag gjorde mitt bästa, serverade honom och högsta chefen min restaurang som var hans sällskap. Bossarnas boss hette Paul oh visade sig vara mycket snäll och sympatisk, frågade vad jag hette och tilltalade mig vid namn under hela besöket och ställde lite frågor om menyn. Frågor som skulle kunna bli ställda av en kund. Jag kände att jag skötte mig bra och senare hörde jag hur han pratade med min chef (Srini) och berömde mig. Verkligen öste komplimanger över mig! Högt och med menande blickar så att jag också skulle höra, men även när det nog inte var meningen att jag skulle höra. Han sa att jag skötte mig exemplariskt, log hela tiden och hade väldigt bra koll på menyn. När han skulle gå fick jag £10 i dricks och på amlingen i slutet av dagen berättade Srini hur duktig varit, hur nöjd Paul vart med all personal och i synnerhet mig!
Det gjorde mig så glad. Stolt. Att ledingen på restaurangen säger att vi gör ett bra jobb känns bra men mer som pepp än som äkta komplimanger. Att högsta chefen pekar på just mig och berömmer mig samt lämnar mig dricks känns väldigt uppskattande och speciellt.

Jag är helt enkelt otroligt nöjd över min första dag på jobbet.


En tråkig sak är att Julia flyttade från mig idag. På fredag åker hon hem till Sverige. Jag tycker det är jättetråkigt, men kanske ett måste. Kommer sakna henne massvis!

Pappa, här jobbar jag!

Utsikten som möter mig så fort jag kommer upp från tunnelbanan. Borgen heter The Tower of London och är en medeltida kunglig borg vars funktion en gång i tiden var att vara ett kungligt palats och ett fängelse.

Solen ligger fortfarande på på morgnarna, då får jag en bra känsla att börja dagen med.

Café Rouge vid St Katharines Dock, där jag jobbar.

I bakgrunden kan man se den häftigaste Starbucks jag hittills sett, byggd som en kupol, eller ett lusthus.

Lite avundsjuk va, pappa? Båtarna är sannerligen gigantiska.

Restaurangen har enbart glas mot hamnsidan och läget är ju som ni ser fantastiskt. På andra sidag hamnen ligger många kontor så förhoppningsvis blir det ganska mycket folk på våran restaurang. Den är ändå inte för stor, så även om det är fullt ska det nog inte vara ohanterligt.

Back to Stone Age

Kan någon berätta för mig var mina chefer kommer ifrån?

På nya restaurangen har vi kodlås till vissa dörrar, bla kontoret, personalrummet och vissa förråd. Än så länge har vi inte använt kodlåsen så mycket eftersom vi inte öppnat än, och inga kan således koderna utantill. Ledningen lyckades idag låsa sig ute från kontoret med hjälp av dessa kodlås, men koden på insidan. Efter en del muttrande och skyllande på varandra tog de till drastiska åtgärder och började rycka i dörren. Det fungerade inte, dörren var låst.
Vissa ur personalen skulle visa sig handlingskraftiga och ryckte de med i dörren. Fortfarande låst.
Efter ca en halvtimmas ryckande, knappande och muttrande slog de sina kloka huvuden ihop, och sparkade in dörren. På en helt nyrenoverad, fräsch restaurang sparkar man in en dörr som gått i baklås.

Hade jag anat att detta var det öde som väntade den stackas dörren hade jag kanske föreslagit att man skulle ringa företaget som installerat kodlåsen, men jag antog på något vis att problemet skulle lösas lika professionellt som ledningen vill framstå.

Förövrigt hade vi öppning på prov idag då vi bjöd in gäster från gatan att äta gratis. Jag fick genast min egen sektion vilket kändes mycket bra och faktiskt välförtjänt. Fick ca £5 i dricks på två-tre timmar och bra respons från gästerna. Det trista var "springarna" (som delar ut mat och drinkar, det som jag var förut) som trasslade till saker. En tjej tog över "mina" uppgifter och frågade hur maten var (något som kan verka harmlöst men helst bör undvikas eftersom jag inte vet vad som ska göras och inte). Hon gjorde det när jag såg på och jag såg att kunderna var missnöjda med något. Jag frågade henne vad de sagt och hon sa att kunden skojat om att soppan var kall och att han hade klagat om han hade behövt betala för den. Det var uppenbart att han inte skojade. När jag sedan kom tillbaks och städade bort tallrikarna frågade jag för säkerhets skull hur maten var och precis som jag antog var han helt allvarlig, så jag fick be om ursäkt för att jag inte uppmärksammat hans klagan och värmt soppan. Av sådana anledningar är det bäst om alla håller sig till sina uppgifter.
En annan "springare" (det är inte jag som kommit på det här förnedrande ordet, men jag hittar ingen bättre översättnig då de kallar för runners) hade ombetts hämta ketchup, senap, majonäs och tabasco av en kund när han levererade maten och återkom med endast majonäs. Ännu ett snedsteg som försämrar intrycket av restaurangen.
Att det var samma kille som häromdagen beskrev en sallad med: Salmon upstairs and salad downstairs, kanske förklarar missförståndet. Han är helt enkelt inte så bra på engelska.

Ska bli spännande imorgon då restaurangen öppnar. Cheferna verkar hittills hantera stress väldigt bra, det tycker jag är bra. Däremot säger de ofta olika saker och är oeniga. Dålig egenskap.

Goddag kvastskaft

Jag har lagt märke till en otroligt irriterande liten vana alla mina chefer och underchefer i detta landet ägnar sig åt. Varje dag när man träfas på morgonen och skiljs åt på kvällen hälsar chefen i hand på alla manliga medarbetare. Den kvinnliga delen får dock nöja sig med en liten vink, eller en nick och ett godmorgon. Det spelar ingen roll hur länge vederbörande har jobbat där eller vilken position denne har. Männen får handslaget och kvinnorna blir utan.
Jag tror det beror på att Engand är ett av de länder där man använder sig av kindpussar när man ses. De enda som generellt inte pussas är när män hälsar på män, de skakar hand. När situationen blir mer professionell och man inte känner varandra tillräckligt bra för kindpussar uteblir dessa och ersatter emd ingenting.
Så jag gjorde något åt det.
Numera går jag raka vägen fram till chefen på morgonen, hälsar i hand och säger Godmorgon. Jag lämnar aldrig stället utan samma process.
De blev lite förvånade i början, ha de inte väntat sig det. Men jag är nöjd.

O-ho för att satsa det sista på mirakel

Imorses mådde jag som en prinsessa. Kom lite tidigt till jobbet, som är så underbart beläget (ska ta bilder snart) precis vid en hamn med enorma båtar. Solen lyste, klockan var strax innan åtta och allt var nyvaket som jag tycker så mycket om. Jag traskade över bron till Starbucks och köpte en latte, strosade runt och kollade på båtar större än ett hus och njöt.
Jobbet var bra till att börja med. Vi började med att vika lite menyer och klockan tolv skulle vi smaka av hela menyn och några av vinerna. Det var verkligen roligt och givande. Jag är glad vi fick göra det. Confit de Canard (anka) var helt underbar med en intresant sås med apelsin i.
Vinprovningen gick till enligt konstens alla regler, men de tre sinnerna man ska använda (syn, lukt och smak). Det var svårt men lärorikt och jag blev överraskad av att jag faktiskt kunde känna igen några smaker.
Resten av dagen fick vi städa, gå omkring och dra och inte göra någonting. Oerhört frustrerande att inte få någon fast tid att jobba till. Det slutade med att jag arbetade 11 timmar, mesta delen av tiden städandes sådant som jag vet att vi kommer städa om imorgon. På onsdag öppnar vi.

Imorgon: Jag och Julia ska försöka smuggla in henne på restaurangen för gratis restaurangbesök!

Godnatt.

Komplettering

Den är inte stor, men den är skön och den är min. Det var mycket behagligt med en natt hemma.


Underbara syster Ellinor som ska iväg och spela Potatiscuppen i Alingsås, som hon förövrigt kom tvåa i B-slutspel i.


Jag och Kajsa hemma i Axvall där hon kom förbi för en fika.


Jag och Daniel i Sköna Göteborg.

Det är nån som är tillbaka

Med världens tröttaste ögon sitter jag och intar frukost. Jag har inte direkt tillbringat helgen med att sova. Inatt hoppade jag i säng runt halv två och nu är det upp och iväg till jobbet.
Idag är det tänkt att vi ska öppna. Vi har inte fått stolar och bord än, så jag tror att planerna är lite förändrade. Vi ska allihopa ändå vara där klockan åtta och ta med våra uniformer. Vilket betyder att vi kanske öppnar senare idag vilket betyder att viss personal kommer behöva arbeta från åtta på morgonen till sent på kvällen då vi stänger. Det vet jag inte om jag är så jättesugen på.

Resan tillbaka gick lika smidigt som resan bort. Flygresan gick jättefort och jag vaknade av att vi studsade mot marken. Blev lite struligt när jg kom till London och skulle försöka gå av bussen närmast mig, men det gick inte så jättebra med bussar eftersom det var ganska sent. Efter lite trassel kom jag i alla fall hem.

Men utan kaviar. Jag försökte smuggla in en kaviar, men det var att ta i, tyckte tullpersonalen, och slängde den.
Jag fick ändå med mig en hel massa knäckebröd och lösgodis.

Nu är det dags för Skandinavium, Håkan

Konserten var strålande, såklart. Fantastisk.
Trots våra sittplatser lyckades han fylla oss med den där lyckokänslan som bara han kan ändå.
Bra blandning på låtarna. En gammal favorit Minnen från aprilhimlen gjorde mig glad då den spelades i akustisk version. Även bra blandning på biljettköparna, då alla åldrar kunde skådas uppe på läktarna. En låt från den nya skivan hade jag tydligen missat att föra över till min dator.
Konserten avslutades traditionellt med Nu kan du få mig så lätt och sen gick vi och tog en drink innan vi åkte den långa vägen hem.

Innan avfärd mot Göteborg igår hann jag fika en stund med Kajsa. Helt otroligt att vi båda är hemma samma helg. Det var kul att få träffa henne, och jag hoppas verkligen att vi båda får träffas igen på våra för tillfället respektive hemorter.
Britt-Marie fick också en bit av pajen som jag bakat, men Sten låg hemma och var magsjuk. Hemskt tråkigt.
Sen sa jag adjö till mamma och satte mig på tåget.

Vi är lite sega idag, men vi ska snart ut och handla och strosa lite i stan.
Ikväll är jag tillbaka till London, och det känns bra.

Någon helt annanstans

Hej!
Vet ni vad?
Nu sitter jag hemma och tittar på Carina flyttar in på fyran. Jag mår oförskämt bra med lösgodis, ost och vin. Och familj, såklart.

Även om jag känner mig trött. Klockan tre inatt ringde min klocka för väckning. Då hade jag sovit i tre-fyra timmar. Jag sprang upp och iväg till bussen som tog mig till Victoria. Där började hjärtat slå ganska fort eftersom det finns en hel del bussar att välja mellan, men efter en konversation med en Sverige-kär italienare hamnade jag rätt. Klockan halv sex var jag framme på Stanstedt, traskade rätt in till ingången till gaterna efter att ha checkat in online och endast hade handbagage. Mycket smidigt, funkade hur bra som helst. Klockan sju lyfte planet. Jag fick välja plats och var nästan först. Valde såklart en fönsterplats framför vingen.
Klockan tio svensk tid landade jag på Säve flygplats, den minsta flygplatsen jag besökt, och kände mig som en återvändande kändis iochmed den promenad jag fick göra över asfaltsplanen till terminalshuset. Där stod mamma, ensam bildande min välkomstkommitté, och väntade på mig.
Sedan dess har dagen förflutit lugnt. Vi lunchade på ett mysigt konditori (rostbiff, potatissallad och prinsesstårta!), kollade på nya huset, mötte Ellinor när hon slutade skolan, spelat Yatzy, kollat på tv. Högst angenämnt.

Imorgon ska jag träffa Kajsa, som förresten fyller 20 år idag, hurrahurra!, för en fika. På eftermiddagen bär det av mot Sköna Göteborg för Håkan Hellström och Daniel.
Tillbakafärd på söndag kväll. Jag hoppas intentisvt att resan inte tar så lång tid då det är Grand Opening av min nya restaurang på måndag. Eight sharp, be there.
Ja, om bord och stolar anlänt, det vill säga.

Nu har jag förresten lovat mamma att se efter min blogg lite mer, om har man lovat mamma så har man ju.

Väderförändringar

Fredag. Sol! Vi sitter i Covent Garden och käkar lunch.


Utgång. Jag, Julia och Linnea var på G.








Söndag. Snö! Har aldrig sett så mycket snö i England.

Londoner

Jag märker att jag har utvecklats till en mycket dålig bloggare.
Jag jobbar ungefär hela tiden. Igår var jag dock ledig. Jag och Julia hade en underbar dag i London. Vi traskade runt i Covent Garden, Julia lämnade lite CV:n här och där, vi käkade lunch i solen, det var hur varmt som helst! På eftermiddagen träffade vi Linnea, lagade lite mat och drack vin och sedan åkte vi till Emilys pub i Camden Town. Där träffade vi även min förre arbetskamrat Franco. Efter några drinkar åkte vi vidare till Soho där vi skulle träffa Lee, men efter mycket förvirring, dåliga mobil och dålig kille, slutade det med att vi lite förvirrat stod och hängde utanför en gayclub och bestämde oss för att åka hem.
Nu har jag precis ätit frukost och ska dra mig snart. Julia ligger fortfarande och sover. Hon är lycklig hon..

I förrgår var jag och Lee ute och tog en drink efter jobbet. Alkoholen tog lite väl fort efter en 12timmars arbetsdag, men det var kul ändå.

Ikväll vet jag inte vad som står på schemat. Jag jobbar till 9, så det blir väl antagligen hem och sova. Kanske vi ikväll hinner titta på Notting Hill om jag pratat om att se sedan början av veckan.

Ändrade planer

Vi ångrade oss. Nu ska vi ut med min roommate Emily och henes italienska vä Erika.

Jag välbehagar

Julia är här, hel och levande, och det går jättebra.
Hon kom igårkväll, vi åkte hem med bussen, lagade lite indiskt och somnade. Och tro det eller ej, men hon sover på golvet i mitt yttepyttelilla rum Och det funkar.
Imorses fick Julia sova ut, medans jag jobbade. Hon kollade runt lite i närområdet och landade, så att säga.
När jag kom hem åkte vi och handlade, sedan gick vi till en pub i Hampstead Heath och käkade mat. Hemma åt vi Rasberry Trifle och drack vin.
Ni ska vi sova.
Imorgon är nämligen en stor dag.
Julia ska söka jobb i stora London och jag ska hålla mina tummar tills de blir blåa och hoppas att hon hittar ett.

Jag har nästan flugit runt i mina skor idag. Nästan. De var väligt sköna. Lite, lite skoskav för de var lite små, men hon i kassan sa att de brukade töja ut sig.
Jobbet gick ypperligt. Jag får så mycket beröm av alla. De menar att jag förtjänar att bli servitris.
Hoppa jag kanske får träna till det imorgon.