Hemma

Jag trampar svensk mark.

Jag andas svensk luft.

Jag äter knäckebröd.

Nightmare

Nu blev vi klara med alla räkningar. Nu. Klockan är tio i elva.

Detta var en av de mest obekväma situationerna jag har befunnit mig i på länge.
Prata om viktiga saker, på ett språk man inte fullt ut kontrollerar eller förstår, vetskapen att man kan ha gjort fel för att jag inte ver hur systemet fungerar och lite naivt förlitar mig på att "göra som de andra så blir allt säkert rätt".
Visst, det handlar inte om jättestora pengar eftersom vi delar boende. Men det handlar om pengar, och om man inte betalar små pengar kan det bli till stora pengar.
Även min flatmate, som också var med fick något av ett sammanbrott. Hon är 22 och från England.

Väldigt jobbigt.

Nu är i alla fall det mesta betalat och/eller utrett. Hon kommer ta betalt av mig för en jäkla brandvarnare, 600 spänn! Kan en brandvarnare kosta så mycket?
Resten tar hon från min deposition och det som återstår av den får jag i januari. Fair enough.

Siktar på att åka runt sju imorgon för att vara på den säkra sidan.
Blir det kanske uppstigning runt fem för att vara säker på att hinna med allt?
Eller ska jag kanske inte gå och lägga mig i huvud taget..

Men nu, upp med hakan. Terapi för själen: Extramaterialet för Desperate Housewives.
Vad som än händer så blir jag gladare av Desperate Housewives. Det är min drog, min last, mitt måste här i livet.

Armageddon, here I come.

Jag är lite smått naturtönt. Jag värnar om miljön, helt enkelt. Något som faktiskt alla borde göra. Inga men.

Här i England är man i allmänhet inte så mycket för naturtönteri. Allting är förpackat i flera små onödigt plastiga förpackningar. Många kör ensamma i sina bilar korta sträckor och sopsortering är i det närmaste obefintligt.
Jag har i alla fall försökt genom att slänga mina glasflaskor på anvisad plats och lägga allt papper i min egna pappersinsamling (som jag inte har någon aning om var jag ska tömma, jag tror att den förr eller senare ändå hamnar tillsammans med allt annat skräp) men när det kommer till batterier är jag obeveklig.

Jag frågade min flatmate var jag skulle slänga mitt gift, varpå hon svarar, med en axelryckning och en förvåning i blicken, i soptunnan. Jag, skräckslagen, skriker att "Nej, det är väldigt skadligt mot naturen!".
Är det? frågar hon.
Ja! Jättedåligt!
Eller ja, i alla fall i Sverige, säger jag.
In Britain it isn't, svarar hon med ett leende.

Såklart, hon var inte allvarlig. Men ändå?
Jag frågade min kollega, som reagerade på precis samma sätt!
Det skulle aldrig falla mig in att slänga mina batterier i soptunnan. Jag tar hellre med dem till Sverige och sorterar dem properly där istället.

Så det gör jag.

Jag hoppashoppashoppas att det bara är här man har en sådan slapp syn på miljö och hur vi påverkar den. Men jag tror inte ett dugg på det själv. Inte så konstigt att våran arma jord är på väg dit den är med denna ovisshet som råder i ett ändå såpass modernt land som England. Och orättvist är det. I Sverige försöker vi minsann.
Vi sorterar, vi sparar, vi köper utsläppsrätter och vi bojkottar flaskvatten.
Många bäckar små, ja, jag vet. Ett land är bättre än inget.
Fast ändå, ett litet land uppe i norr är som en droppe i havet.

Armageddon, welcome.

Fotboll

Nu är det så att England, fotbollsnationen, inte får spela i EM nästa år pga gårdagens fiasko.
Men Sverige får.

Lite skadeglädje från den dumma svenskans sida idag.

Pingla

Jag har nu hittat, och köpt, min juldagen-outfit.
Stressad, någon?
Fast jag tänker inte visa den. Hemligt.
Jag slogs med mina bara knytnävar, utstod skam för att den skulle falla i min ägo. Jag hoppas det var värt det.
Om det är någon dag man verkligen vill vara skitsnygg på så är det väl just juldagen.

This will be a night to remember. Ja, till skillnad från förra året då..

So long

Imorgon

Jag skröt för min mamma om hur mycket plats jag skulle ha i min väska när jag åker hem. Hon skrattade lite och sa att jag säkert hittar på något att fylla den med.
Oj, så rätt hon hade.
Gårdagens sista runda på stan resulterade i en hel del shopping, dels julklappar men också lite lyx unnad mig själv.

Som tillexempel threading.
Threading är en ursprungligen asiatisk metod att ta bort oönskad ansiktbehåring med hjälp av bomullstrådar. Relativt billigt, ska göra mindre ont än den traditionella pincett-metoden och ska ge ett mer varaktigt resultat. Så jag provade. En asiatisk kvinna höll alltså en tvinnad bomullstråd i sina båda händer och i munnen och med hjälp av en liten ögla lyckades hon dra bort lite hårstrån.
Det gjorde ont, gick väldigt snabbt, och blev bra. Jag betalade endast £10 för kalaset, så det var väl hyfsat billigt.

Mitt projekt med att äta upp all kvarvarande mat går sakta men säkert framåt, igår satt jag i flera timmar för att lyckas äta upp allting.


Morgonen var underbar, trots att det tog mig närmare en timma att komma till jobbet.
Sista möte med min landlady ikväll och lite mat med tjejerna.


Birmingham.

Kaka

Givetvis är det brukligt att när man lämnar ett jobb så bjuder man på fika. Något jag helt glömt bort!
Hade ju varit rolgit att baka något "svenskt", men det hinns inte med nu.
Screw me och min dåliga framförhållning!
Ikväll: Tesco, på jakt efter godsaker.

Sandra, right now

Trist. Det är läskigt grått utanför mitt kontorsfönster. Regnet har fallit konstant de senaste dagar, växlandes från duggregn till spöregn och alla tänkbara regn-nyanser däremellan. Jag antar att detta är den brittiska vintern och att det inte blir så mycket bättre. Får mig att längta till den svenska snön och kylan och jag lovar mig själv, dyrt och heligt att köpa en varm vinterjacka och ett par rejäla skor när jag väl kommit hem. Ingen mer vinter i kavaj och converse!

Ilska. Med en totalt handlingsförlamad, och helt och hållet ovillig att hjälpa mig göra rätt för mig, landlady är det svårt att inte bryta ihop och få ett nervöst sammanbrott när jag dag efter dag stirrar på en gammal Scottish Power-räkning, ber mina flatmates om hjälp och skickar förtvivlade, hjälplösa, bedjande, tacksamma, rara och smått desperata (we need you to help us!!) sms till ovan nämnda bitch. Screw dessa system som bevisligen inte fungerar!

Höstrusk. Lite mysigt var det ändå igår när regnet föll efter en avslutad arbetsdag och jag fällde upp mitt älskade paraly med huvudet fullt av tanken att jag skulle åka buss hem. Efter en halvtimmas lång väntan på en buss som ska komma var tionde minut kändes det inte så mysigt längre. Efter en 45 minuters lång bussresa som egentligen ska ta tjugo minuter var det verkligen inte det minsta mysigt längre. Jag skulle gått hem fortare. Som tur är har jag svaret på alla problem. Problemet är rondellerna och svaret är Sverige. Här har nämligen inte fordonen i rondellen nödvändigtvis företräde, som hemma, utan djungelns lag råder. Det leder således till att fordon mitt i rondellen står stilla vilket givetvis gör att hela trafiken i rondellen står stilla. Ingen kan köra. Screw englands trafikregler.

Vemod. Dagen till ära tar jag bussen till stan och traskar en sista runda. De sista engelska julklapparna ska inhandlas, sakerna jag trånat efter sedan jag kom hit har en sista chans att övertyga mig och en slutgiltlig fleraliterslatte från Starbucks ska drickas. Sorgligt, ja. Jag tycker om den här staden, och till skillnad från när jag åkte hemifrån är jag inte säker på att återvända.

Lättja. Jag har en fredagskänsla i magen och trots nightmare till landlady ser jag hur rad efter rad stryks på min To do-lista. Jag har hur mycket lagad mat som helst att äta upp, och jag gör mitt allra bästa. Helgen är redan uppbokad, och eventuellt även nästa helg. Om en vecka är jag i Sverige och.. ja, njuter?

Lathet. Man lär av sina misstag, inte sant? Av ren lathet hängde jag inte upp min nytvättade tvätt utan lät den ligga kvar i tvättmaskinen i några.. dagar. Tillslut tog jag tag i saken och skulle igår bära en av tröjorna. Som stank. Fruktansvärt. Men som jag inte reagerade på förrän jag väl befann mig på jobbet. Och där kan man ju inte bara ta av sig tröjan hur som helst. Så jag gick med kvälvningar i halsen hela dagen och höll mig på så långt avstånd från mina kollegor som möjligt.

Avkoppling. Mitt i allt packande igår unnade jag mig ändå en paus för bio och såg "Good luck. Chuck". Som var överraskande välgjord med bra musik. Filmen var också helt okej. Ganska rolig. Lätt att falla för Dane Cook som spelar den charmige huvudrollen.
Såg reklamen för "The Darjeeling Limited" som verkade väldigt bra. Med Owen Wilson, min favorit. En annan film som verkar söt är "August Rush". Med Freddie Highmore, aka Charlie i "Charlie och chokladfabriken" i huvudrollen.

Sara. I helgen var kusin Sara hos mig och den tillbringades bland annat i London. Fantastiskt stad. Klockan fyra ringde väckarklockan. Vi var i London i tolv timmar och med alla bussresor och dötid blev dagen 21h lång.
Vi shoppade en hel del julklappar, jag gick in i en glasdörr, vi färdades London runt i dubbeldäckare, köpte Ballerina-kex och Dillchips på Totallyswedish och letade efter den blå dörren i Notting Hill (för att mötas av en liten skylt i ett cafefönster med texten: The blue door is black.). Med andra ord, mycket bra dag. Resten av helgen tillbringades i Birmingham, på den tyska julmarknaden, på stan, på restauranger, pubar och cafeer. Mycket bra helg.

Luften gick ur. Bokstavligt.

Skulle ännu en gång cykla hem med en kartong på pakethållaren. Det ser ut som att jag vill få cykeln att lyfta, ungefär.
Hursom, inte långt hade jag kommit då jag upptäckte det. Punkteringen.

Och jag som var så trött. Och jag som ville hinna till julmarknaden.
Well, det belv till att traska tillbaka till jobbet, låsa fast cykeln och hoppashoppashoppas den står kvar imorgon, och ta bussen hem. Vilket jag gjorde.
Imorses tog jag en härlig morgonpromenad till jobbet. Och cykeln stod kvar.

Annars då?
I helgen ska de bli shoppa av med Sara som smakråd. Jag vet precis vad jag vill ha, som vanligt. Kruxet ligger i att hitta det.

Soppa

Frost för första gången i år imorses. Lite småkyligt. Lätt att avundas Julia och hennes syster som befinner sig på en beach i Thailand i detta nu.

Idag öppnar en tysk julmarknad i stan, som tydligen ska vara väldigt bra och mysig. Om jag hinner ska jag ta en sväng förbi den.

Jag har haft svårt att koncentrera mig på mitt arbete hela dagen. Mina tankar flyger iväg. Till halvpackade väskan hemma, till Sverige, till Sara och London, till stan efter jobbet och till lunchen i kylskåpet. Kan det bero på all denna trötthet som helt plötsligt dykt upp. Det verkar inte spela någon roll när jag somnar, jag vaknar ändå upp hur trött som helst. Kan det bero på mörkret? Eller på att jag vaknar varje natt (om ändå bara några minuter)?

Well, snart kommer Sara och sen är jag hemma.
Godafton.

Astrid Lindgren 100 år

Jag har gjort lite efterforskningar angående allas våran sagotants 100årsfirande (jag har frågat min kollega) och hon verkar vara ganska okänd här. Men, mina efterforskningar var ganska begränsade.
Dock fick jag nys om en Pippi-bok som skulle släppas i samband med födelsedagen. En nyutgåva med illustrationer av Lauren Child. Den sprang jag och inhandlade så fort det var möjligt.
Kul med en svensk bok på engelska, tänkte jag. Också blir det ett fint sätt att fira 100årsdagen.

Fade Away

Igår: Mys! Mesta möjligt trivsammaste eftermiddag.
Cyklade direkt hem. Eller ja, så direkt som det bara går eftersom jag är tvungen att stanna och fotografera hela tiden. Pratade lite med mamma och gick sedan ut för en powerwalk in till stan och tillbaka. Bakade scones hemma och intog dessa tillsammans med te framför extramaterialet till Sagan om Ringen. Jag älskar extramaterial!

Nu: Sitter på jobbet och det är fruktansvärt kallt här! "Höhö, nästan kallare än i Sverige, va?" säger de och skrattar.

Ikväll: Fira att Astrid Lindgren skulle fyllt 100 år idag genom att leta efter en speciell bok.

Vackert mörker

Mörker

Det är kolsvart ute. Kompakt mörker.
Herregud. Jag har inga lampor på min cykel.

Dessutom regnar det.

Tänkte ta en kvällspromenad ikväll. Om jag hittar några lampor att gå under.
Det var längesedan.
Det är så svårt att gå ut efter det att jag kommit hem från jobbet när det är så mörkt.
Det är ju inte de trevligaste området jag bor i.

På fredag kommer kusin Sara. Vi ska åka till London på lördag och på måndag är jag ledig till förmån för henne.
Det ska bli skojskoj! Speciellt eftersom jag inte behöver slita mitt hår när hon åker hem. Snart åker jag efter henne!

Såg förresten den nyaste Desperate Housewives-DVDboxen igår på stan (missar allt utan TV). Till alla som tänkt ge mig en julklapp: JAG VILL HA DEN!
Ingen nyhet, va?

Har dock ingen aning om hur jag ska göra med alla missade avsnitt på den pågående säsongen. Ingen aning. Måste jag vänta tills den DVDboxen kommer ut?!

Say hello to iPhone

I fredags släppte Apple sitt hypade lilla monster iPhone, som tydligen ska vara mp3, telefon, dator och all möjlig annan komplicerad elektronik i ett, här i UK.
Klockan 6:02pm skulle försäljningen ta fart, och där det händer grejer vill jag vara, så jag var där (somliga är ganska avundsjuka).



Jag tycker om happenings av detta slaget.
Det var ju inte tokigt mycket folk utanför Applestore, men ändå bra mycket fler än vad jag sett stå där förut.
Staket hade slagits upp och kön med alla som hade £200-300 över ringlade sig.
En klocka i skyltfönstret visade hur många minuter och sekunder som återstod och inne i butiken stod hela personalstyrkan, laddade till tänderna och vinkade ut mot "publiken".
När klockan visade 00:10 började folket räkna ner, högt, så det ekade i hela den tre våningar stora gallerian. Häftigt!
Sedan slogs dörrarna upp och de första (med ryggsäckar och Steve Jobs-masker) iPhone-köparna klev in.

Härligt. Massa människor, men alla är där av samma anledning. En sammanhörighet, även om allt i grund och botten handlar om en omtalad och svindyr liten manick.



Dagen efter hade dramatiken lagt sig en aning och jag kunde traska in och fiffla lite med en iPhone.
Och den var väl.. bra.

En helgdag

Vaknade tidigt, som vanligt, i lördags, städade en sväng och tog cykeln genom stan till The Briar Rose, där jag intog frukost tillsammans med min bok. Hur mysigt som helst!



Sedan blev jag en riktig britt, genom att sluta mig till den stora massan med röda vallmo-blommor i kragen och på det viset visa att man tänker på alla som dog i första världskriget.



Därefter gjorde jag en repa på staden som jag tycker så mycket om. Massor av folk. Jag misstänker att julklappsshoppingen har tagit fart. Och så även för mig.

Framåt kvällen drog jag mig mot Millenium Point där årets festival-för-att-man-tänder-julbelysningen skulle äga rum.
Tydliga matfestivals-flashbacks. Fast fem gången mer folk på hälften så stor yta. En stor scen med fruktansvärt ljud där Sugarbabes senare skulle uppträda.
Well, varken Sugarbabes, fulla fjortonåringar med glittriga kaninöron (årets grej? Jag såg dem överallt!) eller marknadsattraktioner lockade mig särskilt mycket, så efter en timma började jag gå hem.

Väl hemma blev jag utbjuden tillsammans med min rumskompis, hennes pojkvän och deras vänner. Hur kul som helst! Trots att det slutade lite konstigt med bråk mellan nästan samtliga par och den dumma svensken sitter i mitten och fattar ingenting.

Alla språkpoliser därute!

Jag behöver hjälp. Hur i hela fridens namn böjer man: att minnas.
Jag minns, jag mindes, jag har.. munnits? mints? minnats?

Vit duk

Gårdagen ägnades åt bio: Elizabeth: The Golden Age. Lite långtråkig, speciellt då jag inte riktigt hängde med i allt som sades. Häftigt dock med Cate Blanchett i rustning leda sitt folk i krig. Maffigt!

Däremot fick jag gåshud, benen skakade, andningen blev häftigare och alla mina sinnen vändes mot vita duken då trailern om Sweeney Todd rullade. Tim Burtons nya film med ingen annan än Johnny Depp i huvudrollen! Jag tyckte det lät som om Danny Elfman står bakom musiken, men jag är inte säker. Kan knappt bärga mig tills jag får de detta! Fick lite Edward Scissorhands-känslor, fast bättre!
Någon som vet när den här filmen kommer till Sverige?

Gatan fram

Torsdag betyder att affärerna har öppet längre. Vilket betyder att jag tillbringar mina tirsdagar i stan.
Just denna torsdag släpper Roberto Cavalli sin kollektion för H&M. Där ska jag vara. Fast det blir val först runt halv sex, så jag hoppas att det fortfarande finns bra saker kvar. Har spanat in mig på armbandet här. Får se vad det kostar först, bara. Vet inte riktigt vad jag tycker om alla djurmönster. Inte någon hit. Men jag antar att efter ett tag är jag såld ändå..

Dessutom har jag massor av julklappar jag tänkt köpa.

Dear Mamma,

Jag saknar dig.

Love,
Sandra.

Mississippi kan vänta

Förhoppningar och regnbågar

Somnade klockan åtta igårkväll, så idag är jag fräsch. Det blev ju ganska sent både i söndags och i måndags, så jag antar att jag behövde det.

Ikväll ska jag träffa svenskar. Antagligen för sushi-intag.
Innan dess, handla, städa, stryka, diska..

Ha en trevlig onsdag!

Förresten..

..så är man aldrig mer än en meter ifrån en råtta i en engelsk storstad.

Jag har ingenting att säga

Jag ger dig min morgon

Underbar morgon. Alla borde verkligen cykla till jobbet på morgnarna. Himlen är alldeles blå, det skulle kunna vara juni ute.
Fast, det är fullkomligt kolsvart när jag cyklar hem efter jobbet. Verkligen kompakt mörker i kanalens tunnlar. Trots att det är mysigt så är det synd då mina promenader runt sjön bara är att glömma.

Idag är jag trött, mycket trött. Skulle helst av allt bara vilja åka hem och pyssla om mig själv och sedan gå och lägga mig klockan sju. Den fina i kråksången är att det är inget som hindrar mig.

Hittade världens mysigaste pub igår där jag måste sätta mig snarast möjligt med en bok och en kopp kaffe framför brasan. Börjar verkligen tycka om dessa engelska pubar.

Jag tycker om vardagslyx. Att unna sig något litet, lägga tid på sig själv, bara för att pigga upp det gråa vardagslivet. Min senaste investering är glass. Närmare bestämt omtalade Ben&Jerry's (svindyr!) Chocolate Fudge Brownie. Och, det var gott. Testa!

Mår bra, trivs bra, men det ska bli skönt att komma hem. Saknar er.

Foggy Days

Vaknade 07.35. Jippie! Halvsov fram tills halv tio då jag gick upp. Ut på powerwalk runt sjön med Håkan Hellström. Riktig novemberdag ute. De röda och oranga löven lyste i diset som hängde i luften.

Hem och duscha, sedan sconesfrukost.
In till stan för julklappsshopping.
Efter några timmar bestämde jag mig, med 11 minuter till godo, att gå på bio. Dissade alla komedier som jag vanligtvis skulle valt och såg istället Stardust, fantasy/adventure/action-film. Helt okej!
Hem för att få i mig lite mat, lite snack med Sverige och sedan tillbaka till stan i tro om att Bullring var öppet till 8:00pm. Vilket det inte var. Det var riktigt stängt.
Bestämde mig då i all hast att en latte och min bok på ett cafe aldrig kan vara fel, och det var då svenskan nådde mina öron.
Så, kvällen blev lite längre än tänkt, helt och hållet bokfri, och i sällskap med två musikstuderande svenska studenter.

Helgen hade plötsligt slutat alldeles för fort.

Godmorgon, Sandra

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Inga Oompa-loompier

Med familjen i London. För er som inte ser, så är det Big Ben i bakgrunden.

Helg, återigen.
Funderade för ett tag sedan vad jag brukade göra när jag bodde hemma och hade en helt ledig dag framför mig. Jag kunde inte komma på något!
Antagligen hade jag väl aldrig helt lediga och oplanerade dagar.

Den frukatde helgen är i alla fall här och jag har skött mig över förväntan hittills. Efter att ha suttit på jobbet och gnagt på nagelbanden och önskat att helgen, och därmed det ensamma, inte skulle komma, så kom den.
Och det går bra.

Vaknade som vanligt tidigt. Såg klart på gårdagens film (Älskar dig för evigt, dansk med Mads Mikkelsen) och fortsatte dagen med scones till frukost. Städade lite efter som jag skulle ha visning på mitt rum idag. Sedan tog jag tåget till Cadbury World, en jättestor chokladfabrik som har visningar och massa roliga saker att titta på och göra.

Ganska dyrt inträde var det, men för det fick man massor av choklad.
Jag var nog den enda i mitt slag, dvs ensam 19-åring. Men jag tyckte om det.

Först var det en tur genom djungeln, där kakaobönan växer. Lite histora på skyltar om regnskogarna (med lite miljöpropaganda, bra!), stora plastdockor och djungelljud i bakgrunden.
Därefter lita av Cadbury Worlds historia genom filmer och olika ljusspel på väggarna. Man kunde se tillverkningen av de olika produkterna. Efter ell "lekrum" kom man i i fabriken och kunde se där man packeterade kakorna, hur man gjorde den för hand tillverkade chokladen.
Många filmer visades här och där. Historien bakom fabriken, om bröderna Cadbury, reklamen bakom företaget, hur tillverkningen gick till och så vidare.

Tydligen flyttade bröderna Cadbury sin fabrik till Bournville från London för den behövde plats att expandera. Man planterade sin fabrik mitt i obygden och byggde sedan en stad åt sina anställda med idrottsplatser, skolor, cjukhus och kyrkor. Samhäller Bournville är alltså helt och hållet uppbyggt runt och på grund av chokladfabriken (som sas vara världens största!).

Tog tåget hem efter en snabb sväng i Bournville. Och nu sitter jag här. Har precis lånat "Charlie and the Chocolate Factory" av mina grannar. Igen. Blev ju så sugen.
Funderade på att gå ut och ta en öl lite senare. På en mysig pub längs kanalen med en bok.

Men innan dess, Tesco! Imorgon blir det köttfärsås och pasta.

Håkan Hellström, vill du gifta dig med mig?

Du eller jag, vem är konstigast?

Visst är det trots allt mysigt när det blir mörkt innan man ens hunnit sluta jobba? Igår tog jag, min torsdagsvana trogen, en runda på stan efter jobbet, och dt var absolut kolsvart när jag kom fram till Bullring. Men mysigt!
Den elfte november, tror jag, tänder man dessutom julbelysningen som hängt uppe sedan någon vecka tillbaka. Man har tillochmed något slags firande, en liten festival, då man tänder belysningen.

Igår var det ganska fullt upp på jobbet, och på min lilla shoppingrunda lyckades jag inhandla inte mindre än tre julklappar.

Då kan man tänka som så, att här går jag och bara är snäll och givmild hela dagen, spenderar inte en krona på mig själv. Och ändå, för tredje gången i rad, tappar jag bort en lila skinnimitationshandske. Varför måste jag jämt och ständigt syssla med sådana barnsliga saker, som att tappa bort sina vantar?
Så, nu är frågan, ska jag köpa mig ett fjärde par lila skinnimitationshandskar? Jag tycker ju om lila skinnimitationshandskar, det är ju det jag vill ha.

Ikväll är det jazz på Symphony Hall. Efter det, får vi se.

Hej igen

Nu är jag hemkommen från London och familjen är hemkommen från England.
Helgen och den halva veckan har varit oh, så bra.
Vi har gjort Birmingham, Patrik och Ellinor var på fotboll, vi har druckit öl på pubar, vi har spelat kort och ätit chips vid mitt matbord, jag serverade english breakfast, vi åkte gratis buss till London, jag, mamma och Sebbe såg Chicago, vi virrade runt och gick fel i London, jag och mamma shoppade loss (jajuste) på Harrods, vi åkte engelsk taxi, Patrik och Ellinor åkte London Eye, jag och mamma vandrade flera mil (!) i Hyde Park, Sebbe och jag slog fast att man aldrig kan bli för gammal för Disney och vi har sett massa sevärdheter i London.
Puh!

Nu har jag bokat biljetter för hemfärd. Jag har ca tre veckor kvar här. Och jag är fast besluten att göra det allra bästa av den tiden.
Imorgon är det fredag, sen är det helg och då är det jag som visar vart skåpet ska stå!

Work to do!
Cheers!

Jobb, jobb och jobb

En timma kvar till lunch. Min kollega sitter och läser en bok.

Men, jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, vi är inte dumma här på Systemair/Fans & Spares.
Hon gömmer den i en pärm, såklart.

FYI, jag arbetar. Jag gör fakturor åt en som är på semester hela veckan. Annars skulle han ha en jäkla massa att göra när han kommer tillbaka.

Ms Lindmndqvist i trubbel

Hoppsan. Tur att mamma redan åkt hemmifrån och inte kan läsa. Biljetterna till Chicago som vi ska se på tisdag kom tydligen bort i post-strejken. Med andra ord: Jag står biljettlös.

Men, jag gnäller inte utan att handla, så jag har ringt runt till diverse ticketmasters och box offices hela morgonen och fått beskedet att hämta mina biljetter en timma innan föreställningen börjar.

Förövrigt stavade de mitt namn väldigt roligt på bokningsbekräftelsen: Ms Lindmndqvist.

Uppsnärjd i det blå

Inget skrivet igår. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Det har varit den i särklass längsta vecka i Birmingham.
Faktum är att jag längtar hem och kommer snart boka min hemresa i slutet av november. Det är vad jag vill. Jag var inte bättre än såhär.
Men missuppfatta mig inte. Jag är glad nu och nöjd med mig själv och mitt beslut.

Ikväll kommer familjen, och det är jag otroligt glad för.

Sitter i skrivande stund och mumsar på min ägg- och baconsmörgås. Frulle. Jag kommer sakna English Breakfast i Sverige.
Och vi har inte ens frågats Sales, hehe. Det har kommit fram att de beställer frulle utan oss så då är vi lika busiga tillbaka.

Jag har fått lite storhetsvansinne efter det att jag upptäckt att min blogg har nästan 30 läsare varje dag från inte mindre än 10 länder!
Hejhej, alla därute som behagar läsa om min vardag! Jag undrar så smått vilka i herrans namn i London som läser?? Kan ni ge mig en vink? En kryptisk ledtråd i kommentarerna?

Svenskchock igår när jag hörde två svenskor på Tesco. De blev också så smått chockade när jag sa: Ursäkta? (- Oh herregud!).

Med Håkan i öronen går allt lite lättare.

Halsduk

Köpte mig en halsduk förra veckan. Och jag är himla nöjd.



Funderar ändå på att snart börja ta bussen. Det är ohyggligt kallt ute. Och om jag köper ett busspass är det ju lättare att åka runt och se saker.
Tror jag gör det min sista månad här.

Kvartal

Idag har jag varit här i tre månader.




Jag känner mig stolt. Fast som vanligt känns det som om jag varit här mycket längre.

Grattis Daniel

som fyller 19 år idag.

Snurrig dag

Sitter och intar lunch. En sallad som var menad att bli jättegod om det inte hade varit för dressingen som jag glömde hemma, brödet jag inte vågar äta för jag misstänker att det möglar och det kokta ägget som uteblev pga att jag använt äggkokare i hela mitt liv och nu plötsligt står handfallen utan.
Plånkan ligger för första gången hemma, så det blir bara att äta min torra sallad med brun avokado och se glad ut.
Tänkte ge brödet till ankorna i kanalen. Eller är mögel farligt för ankor? Isåfall får de väl låta bli att äta.


Skulle precis ta bort de pengar från systemet som kommit in via checkar idag. När jag var klar upptäckte jag att jag dragit ca £3000 för mycket (dryga 40000SEK). Bara att avsluta och göra om.

Well, dagen kan ju bara bli bättre, så jag är glad.

På benen igen

Har ryckt upp mig ur gårdagens självömkan. Måste lära mig att ta tag i mig själv, göra saker. Snälla, hjälp mig med det. Tvinga ut mig bland folk. Jag vet ju att det blir bättre då.
Nästa gång jag känner mig usel ska jag nog klä upp mig och gå ut och äta mat på en restaurang. Det bestämmer jag nu. Man måste vara snäll mot sig själv.

Pappa sa något oerhört vettigt: När man tvingas till ensamhet är det så lätt att glömma att man kan njuta av den.
Jag ska även följa min kloka farmors råd och boka in lite kultur i novemberhelgerna. Perfekt!
Mammas värmande ord om att en tillvaro hemma, lite jobb och lite uppassning på familj inte heller är fy skam satt också bra.

Nog om det. Nya tag.

I veckan ska jag städa som attan, pga familjebesök.
Trodde av någon anledning att de skulle komma på onsdag när de i själva verket kommer på fredag. Lite negativ överraskning. Men det är inte långt till fredag och tills dess har jag den trygga vardagen att luta mig mot.
Helgen tillbringas i Birmingham och nästa vecka åker vi till London några dagar. Ska bli hur kul som helst!

Cheers!

Känslostorm

Ännu ett hejdå, ännu ett hjärta i två delar och ett ansikte fullt med tårar. Det är jobbigt.

Första ensamma helgdagen på en månad, tillbringades innuti mitt huvud. Jag är en jäkel på att gå ner mig och jag är förjävlig mot mig själv som gör det. Nog med det.
Jag tänker på vad som händer efter jul.

Vad kom jag fram till?
- Jag vill aldrig mer utsätta mig för mycket påtvingad ensamhet och jag har något val. Ensamhet är skönt många gånger, men inte när man tvingas till det.
-Jag mår hellre bra i Sverige än dåligt i England. Så är det bara.


Jag bestämmer över mitt liv.

Snart kommer min familj. Saknar er så.

Mamma, snart jag kommer hem.

Gästbloggning

Jag bodde en gång i Grekland. Träffade massor av människor, varav en del ifrån landet sverige faktiskt en gång ägde; England. London, Manchester, Liverpool, Oxford. Det hade gått ett par månader, och jag funderade på att flytta vidare. England, Nya Zealand och Australien stod på tal, i vilket jag rådfrågade just invånare ifrån världens femte största ö om var i så fall de tyckte att jag skulle bo. De som kom ifrån Liverpool sa givetvis Liverpool, de som kom ifrån London sa givetvis London och det som kom ifrån Manchester sa ju då givetvis Manchester. Dock hade alla dessa människorna något gemensamt; Ingen tyckte att jag skulle flytta till Birmingham. Ingen!

Likaså ända in i det sista, när jag satt i london och vänta på min buss till B'ham och jag börjat prata med några "Londoners", så hette det att B'ham inte någon kultur, det är ingen fin stad, bara massa industrier och att det var allmänt dött runt husknutarna.

Så kom jag fram, Sandra var på jobbet och lämnade mig alldeles ensam allena åt denna massiva stad. Och BULLSHIT! Det är en sjukt fin stad!

Jag absolut älskar alla kanalerna som ringlar sig fram, det jäkla överflödet av tegelhus och blandningen av kulturer staden bär på.

Jag älskar att kunna sitta på bussen i fem minuter och sedan känna som att man har hamnat i ett helt annat land i öst, eller att kunna gå vilse på Bullring och leta tésorter på Selfridge. Att se att det händer något i staden, genom att kolla på de massiva nymoderna hus-projekten som håller på att byggas. Att känna lukten av lastbilsdiesel ger en sådan känsla av att det händer någonting.

Jag tycker om att kunna gå till det underbar Symfoni Hall (eller vad det sjutton hette, och Vara Konserthus, släng er i väggen!) och kunna höra på sofistikerad gratisjazz på fredagarna. Mötas av trevliga engelsmän jiddra "Hey, mate!" var man än går.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i den hemska stad. Mysig är sammanfattningen, och att jag kommer komma tillbaka!

Daniel O.

TGIF!

Jag antar att det bara beror på att jag är trött, men jag känner mig inte alls helt tipp-topp just nu. Imorgon ska jag bara sova och låta min tillfällige inneboende serva mig.

Ikväll är det jazz-konsert, Fish&Chips och mörk öl längs kanalen som står på schemat.

Jag har nu köpt mina första julklappar! Får lite smått panik, det är ju faktiskt snart november redan!


Jag vill alltid fira jul hemma. (Kommer jag få äta upp det?)

Lingvistisk mobbning

Och så tänker jag på det faktumet att svensk heter detsamma som kålrot på engelska, nämligen swede.
Jag tänker att jag tar det som en direkt förolämpning.
Jag tänker också på Turkiet, som på engelska heter samma sak som kalkon, alltså turkey, och jag tänker att vi är i lite samma situation.

Vi kanske skulle bilda en pakt. Jag tänker blod, tårar och utfrysning.

Vi kanske skulle ge britt och amerikan samma översättning som spyfluga. Eller möjligtvis varböld.

Godmorgon

Trevlig morgon, härligt kyligt. Nu är det dags för mig att köpa en halsduk, men jag funderar mest på vilken färg jag ska slå till med.

Fick ett telefonsamtal från Pappa igår, fast det var Adam som svarade. När jag senast träffade honom kunde han inte alls prata såhär mycket, utan mest mamma och pappa och sånt (och Håkan Hellström ett tag, till sin systers stora förtjusning). Vad roligt! Han frågade tillochmed hur jag mådde, tror jag.
Det lyste upp min dag.

Ratatouille var en trevlig film. Jag blev hemskt sugen på såväl paris som god mat, och då ost i synnerhet.



Jag tycker det är svårt att veta vad jag vill. Jag längtar lite hem då och då, jag vill ha ett riktigt jobb där man litar på att jag klarar av saker, jag vill plugga vidare, jag vill resa och jag vill till London. Hur kombinerar man det?

Fast just nu vill jag nog helst till London efter ett par veckor hemma under julen. Det ska väl inte vara helt omöjligt att pussla ihop en sån lösning?

Om det är någonting jag är säker på så är det att jag inte ska göra saker jag inte vill. Jag kommer få anpassa mig mycket i mitt liv, till människor jag lever nära, men just nu är det bara jag och då vill jag bara tänka på mig. Och göra det jag vill. För min skull.

Ha en underbar dag.

Just nu är det väldigt bra

Från morgonens promenad till mitt jobb.

I måndags åt vi världens häftigaste sushibuffe. Små tallrikar med några bitar åkte på ett långt rullband, så fick man ta vad man ville ha. Vi åt hur mycket som helst!

Igår kom Daniel på min lunch och vi åt mackor från Subway. På eftermiddagen gick vi och handlade i spöregn, bakade bröd, lagade mat och åt mat framför Bridget Jones Diary.

Idag ska vi gå på bio, Ratatouille.

Det kommer bli ensamt när mina besök tar slut. Jag börjar tröttna på den här staden och är inte längre säker på att jag tris bra på mitt jobb.

Höst

Idag regnade det i Birmingham.



Som tur var har jag redan införskaffat mig ett snyggt och kamouflerande paraply. Jag så gott som smälter in i höstens alla färger.
Nästa punkt på min inköpslista: Stövlar.

Tack

Och helt plötsligt drabbas jag av stormande tacksamhet. Jag är oerhört tacksam över allt som jag har.
Jag går runt och ler när jag tänker på er. Alla familjemedlemmar och vänner. Inte bara några speciellt utvalda, utan alla. Allihopa.
Den här flytten hade inte gått såhär bra om jag inte vetat att det finns ett par stycken som sitter där hemma (eller vart ni än befinner er) och tänker på mig lite då och då.
Jag saknar er.

Tack.

Helgen-inte-ensam

Jag tycker faktiskt om vardagen. Jag får ingen ångest på söndagskvällarna och även om det är tungt att gå upp tidigt ibland så trivs jag bra. Trivs och frodas.

Helgen var trevlig, för Daniel är här. Han kom i fredags natt, så när vi sovit ut på lördagsförmiddagen gick vi in mot stan för lite strosande i affärer. Som vanligt när man gör det i den här staden blir man fast i flera timmar och kan knappr stå på sina stackars fötter när man är halvvägs hem. Daniel fastnade (inte helt oväntat och lite smått fanatiskt) för iPod Touch och jag fastnade för en finfin silvrig klänning som jag tror jag ska inhandla (juldagen? nyår?). Dock inget inhandlat.
Söndagsfrukost har börjat bli en vana för mig, denna gången helmysigt på en båt vid Brindlyplace. Lovely.

I veckan har vi planerat sushi på en restaurang med rullband, bio, IKEA-tripp och åka till tratford-upon-Avon. Och en del matlagande och promenader. Vi får se vad som hinns med.

Idag blir det faktiskt lite shopping. Jag ska unna mig lite lyx för mina hårt inarbetade pund.

Så, med andra ord, mig går det ingen nöd på.
Ha en bra måndag!

London

Att skynda sig

Ibland måste mina kollegor gå till banken för att lösa in checkarna. Otroligt gammalmodigt och onödigt.
Ibland måste de av någon anledning gå dit ganska tidigt, jag tror det är för att vissa dagar, tex fredagar, går många till banken, och då blir det kö. Då säger man åt mig att skynda mig.

Inget fel med det. Jag kan skynda mig. Jag är flitig och klarar av att göra saker ordentligt, även under stress. Jag tycker om att ha lite press på mig.

Men det är bara det, att när jag väl skyndat mig och är klar med checkarbetet så har klockan inte ens börjat närma sig lunch och jag har ingenting att göra resten av dagen. Då känns det väldigt onödigt att jag skyndade mig.
Men jag antar att de har sina skäl att lösa in checkarna just idag och inte på måndag.

Idag är en sådan dag. Massor av checkar p.g.a. att poststrejken slutat (för tillfället) och vi får igen det vi inte fick i fredags, måndags och tisdags. Och nu sitter jag här, checklös.

Nä, riktigt så illa är det inte. Jag är inte den som gnäller. Jag funderade lite och skrev tillslut ner alla checknummer och summor på papper och bankade alla checkar. Med hela arbetet kvar!

Man får ju inte vara dum.

Tillägnat min bror

TGIF!

Dagens tjuvlyssning tillägnas min bror, Sebbe.

Det finns ögonblick då allt är fullständigt klart
IT-gymnasiet, Örebro

Två killar ~17 sitter och spelar Counter Strike på sina datorer.
Kille 1: Nu blir det nörd mot nörd!
Kille 2: Vadå nörd?
Kille 1: Ja, vi kan ju inte kalla oss för män.


Puss på dig, Sebbe, snart ses vi.

Sugarpie

Jag är himla trött på allt jäkla socker man stoppar i maten här.
Jag älskar godis. Och efterrätter. Verkligen. Men jag vill inte ha socker när jag vill ha mat.
Muslin jag äter till frukost är sockrad. Den bredbara osten jag har på mitt precious knäckebröd är sockrad. Tomatsoppan jag åt till middag igår var sockrad. Juicen smakar saft. Min mun känns alldeles förvriden av allt socker.

Idag ska jag ge mig av till Tesco och verkligen leta efter riktig mat. Grovt bröd, ost, potatis.
Tillsvidare knaprar jag morötter. Mina kollergor tycker jag är konstig som gör det.

Mamma, när jag kommer hem vill jag ha riktig, nyttig, svensk husmanskost!

Update: Tillochmed peston på min pasta är full med socker. Och nu belv jag dödligt sugen på Gräddost. På knäckemacka. Med ett glas mjölk. Så svenskt!

Bloggtips

Som ni märkt har Alex Shulman slutat blogga. Bullshit att han slutade av egen vilja, är vad jag tror.
Har nu bytt ut hans länk mot hans fru Katrins blogglänk. Minst lika elak, ganska roligt.
Enjoy.

Sandra, Pappa och Samantha

De anlände i fredags. Vi blev alla tre mycket förvånade över hur lätt det gick att hitta varandra. Taktiken var: Ring mig när ni känner att ni är inne i centrum, säg vilken gata ni står på så kommer jag och möter er.
I en tremiljonersstad. Tjena.
"Men det står ju Birmingham överallt, åt alla håll!".

Men, som sagt, det gick i alla fall väldigt smidigt. "Vi står vi en lila, upplyst byggnad". Gnugga, gnugga geniknölar, och jag var där som ett skott.

Sen middag hemma hos mig och sedan bums i säng.

På lördagen gav vi oss av till huvudstaden. Vi betade av i stort sett alla sevärdheter, bl.a. Big Ben, London Eye, Piccadilly Circus, Trafalgar Square, Madame Tussauds, Harrods, Hyde Park, dubbeldäckare och Buckingham Palace.
Hur jäkla trevligt som helst.
Jag blev helt förälskad i London. Och Harrods. Och Tiffanys & Co inne på Harrods. Jag shoppade ett snyggt, brittiskt paraply och en burk med te på Harrods.
Vi traskade för det mesta, utan att ha bråttom eller stressa, och åkte som sagt dubbeldäckare en gång. Riktig tur att just den vi behövde kom just då vi råkade stå vid busshållplatsen.

Söndag. Dags för Birmingham. Frukost på The Figure of Eight, precis som förra helgen. Denna gången mer erfaren och beställde även toast. Proppmätta (med efterrätten i väskan) drog vi in till stan, till Bullring. Jakten på ett par Heelys till Samantha började. Vi sprang upp och ner och runt, runt i enorma Bullring, och traskade tillslut lyckliga hem med ett par rosa skor under armen. Vi fikade på Starbucks, den största kaffekoppen både jag och pappa sett! Vi beställde en Vendi, lika stor som ett ölglas!
Hem och vila, och sedan gick vi längs den kvällsupplysta kanalen in mot stan där vi åt mat. Precis vid kanalen, jättefint. Sedan gick (vissa rullade) vi vidare till The Mailbox innan vi gick hem och sov.



Jag var ledig i måndags, så vi gav oss av mot London ännu en gång. Vi åt obligatoriska Fish & Chips, gick längs New Bond Street och trånade in i skyltfönstrena. Shoppade lite på Oxford Street. Samantha fick äntligen sin efterlängtade Gucci-väska ("Mamma, jag har köpt en Gucci-väska, och inte vilken Gucci-väska som helst utan en FALSK Gucci-väska!). Vid halv fem gav de sig av mot Gatwick och min buss hem till Birmingham skulle gå om två timmar. Väldigt jobbigt att säga hejdå.

Dagens britter-är-konstiga

Lunchdags. Min kollega sitter vid skrivbordet mittemot och äter en macka. Med chips på. Chips på macka.

Back to reality

Så var det tisdag igen och tillbaks till jobbet, vardagen och ensamheten. Jag kunde inte blivit bättre välkomnad än av detta ösregn som hällt ner hela dagen (cykla med paraply, tips, någon?).
Hela tillvaron får ett slags rosaskimmer över sig när besökare kommer hit, och hemlängtan blir faktiskt starkare. Det var svårt att säga hejdå.

Helgen var underbar. London är en väldigt fin stad. Känner att en liten röst i mig börjar babbla om jobb och lägenhet där, kanske au-pair? Flytta till London?

Ska så snart som möjligt berätta lite mer om våran toppenhelg, och visa lite bilder.

Ikväll hade jag tänkt vila upp mig igen (precis som förra tisdagen). Mysa i min nya favoritoutfit (bilder kommer nog snart, tack farmor!), plocka iordning lite, ansiktsmask, kanske en film. Amy, min nya flatmate, skulle ha a couple of friends over for tea, jag kanske kan få vara med om jag frågar riktigt snällt.

Tack Pappa och Samantha för den fina helgen. Jag älskar er!

Been there, done that

Löjligt fint väder

Klockan 08.00 den 5 oktober.


Fredagsmys på jobbet med en kopp te.




Kompetensutveckling.


Det var löjligt fint väder idag.

Historian om solglasögonen

Förra helgen köpte jag ett par nya solglasögon. Nedatt pris på Primark, jag fick dem för bara £1. Efter några dagar var de trasiga. Föga förvånande, eftersom jag är en jävel på att ha sönder solglasögon. Utan större eftertanke cyklade jag tillbaka till Primark och köpte ett par nya, likadana, men den denna gången tänkte jag även lite längre och köpte ett glasögonfodral från samma ställ som solglasögonen hängde på. Dock slutade dessa glasögon precis som mina förra, innan jag ens hade kommit hem och hunnit lägga glasögonen i fodralet.

Men jag gav mig inte. Denna helgen inhandlade jag mitt tredje par likadana glasögon (nu för endast 50p). Jag bar dem försiktigt och varsamt hela vägen hem för att lägga dem i glasögonfodralet. Som var för litet. Glasögonen passade inte!

Så, i dagsläget har jag två par trasiga solglasögon, ett par hela, alla likadana samt ett för litet glasögonfodral. Som tur var har det inte kostat mig mer än £3.50.

Ekorrar

Jag har, under mina ändlösa promenader och cykelturer genom Birmingham stad med omnejd, lagt märke till det ganska höga antalet ekorrar. Jag ser nästan minst en varje dag. Är det ett allmänt känt faktum? Att det finns många ekorrar i England?
Ungefär såhär:

- Visste du att den där Sandra har flyttat till England?
- England?
- Ja, du vet, England?
- Nä.. Det ringer ingen klocka..
- Men du vet, landet med massa ekorrar?
- Jaha, du menar England!

Wannabe-kanelbullar

Tillslut hittade jag något som kan tänkas påminna om kanelbullar. Det var (tv) Danish Cinnamon Whirl och (th) Chelsea Bun.
Den förstnämnda smakade som en blandning av wienerbröd och kanelbulle, inte så dumt. Den andra innehöll ganska mycket torkad frukt, och var ganska torr. Den danska var bäst!
Men inget slår förstås svenska, hembakade, färska kanelbullar.

Njut lite för mig också.

Kanelbullens dag, ffs!

Insåg just att det är Kanelbullens Dag idag! Enligt mina efterforskningar existerar detta fenomen inte i England, men eventuellt kan jag hitta något som liknar kanelbullar.
Så, ändrade planer. Dagens uppdrag blir att finna en Cinnamon Bun, köpa den, och äta den.


Bild från engelska Wikipedia med bildtexten: A Swedish "kanelbulle"