Jobb, jobb och jobb

En timma kvar till lunch. Min kollega sitter och läser en bok.

Men, jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, vi är inte dumma här på Systemair/Fans & Spares.
Hon gömmer den i en pärm, såklart.

FYI, jag arbetar. Jag gör fakturor åt en som är på semester hela veckan. Annars skulle han ha en jäkla massa att göra när han kommer tillbaka.

Ms Lindmndqvist i trubbel

Hoppsan. Tur att mamma redan åkt hemmifrån och inte kan läsa. Biljetterna till Chicago som vi ska se på tisdag kom tydligen bort i post-strejken. Med andra ord: Jag står biljettlös.

Men, jag gnäller inte utan att handla, så jag har ringt runt till diverse ticketmasters och box offices hela morgonen och fått beskedet att hämta mina biljetter en timma innan föreställningen börjar.

Förövrigt stavade de mitt namn väldigt roligt på bokningsbekräftelsen: Ms Lindmndqvist.

Uppsnärjd i det blå

Inget skrivet igår. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Det har varit den i särklass längsta vecka i Birmingham.
Faktum är att jag längtar hem och kommer snart boka min hemresa i slutet av november. Det är vad jag vill. Jag var inte bättre än såhär.
Men missuppfatta mig inte. Jag är glad nu och nöjd med mig själv och mitt beslut.

Ikväll kommer familjen, och det är jag otroligt glad för.

Sitter i skrivande stund och mumsar på min ägg- och baconsmörgås. Frulle. Jag kommer sakna English Breakfast i Sverige.
Och vi har inte ens frågats Sales, hehe. Det har kommit fram att de beställer frulle utan oss så då är vi lika busiga tillbaka.

Jag har fått lite storhetsvansinne efter det att jag upptäckt att min blogg har nästan 30 läsare varje dag från inte mindre än 10 länder!
Hejhej, alla därute som behagar läsa om min vardag! Jag undrar så smått vilka i herrans namn i London som läser?? Kan ni ge mig en vink? En kryptisk ledtråd i kommentarerna?

Svenskchock igår när jag hörde två svenskor på Tesco. De blev också så smått chockade när jag sa: Ursäkta? (- Oh herregud!).

Med Håkan i öronen går allt lite lättare.

Halsduk

Köpte mig en halsduk förra veckan. Och jag är himla nöjd.



Funderar ändå på att snart börja ta bussen. Det är ohyggligt kallt ute. Och om jag köper ett busspass är det ju lättare att åka runt och se saker.
Tror jag gör det min sista månad här.

Kvartal

Idag har jag varit här i tre månader.




Jag känner mig stolt. Fast som vanligt känns det som om jag varit här mycket längre.

Grattis Daniel

som fyller 19 år idag.

Snurrig dag

Sitter och intar lunch. En sallad som var menad att bli jättegod om det inte hade varit för dressingen som jag glömde hemma, brödet jag inte vågar äta för jag misstänker att det möglar och det kokta ägget som uteblev pga att jag använt äggkokare i hela mitt liv och nu plötsligt står handfallen utan.
Plånkan ligger för första gången hemma, så det blir bara att äta min torra sallad med brun avokado och se glad ut.
Tänkte ge brödet till ankorna i kanalen. Eller är mögel farligt för ankor? Isåfall får de väl låta bli att äta.


Skulle precis ta bort de pengar från systemet som kommit in via checkar idag. När jag var klar upptäckte jag att jag dragit ca £3000 för mycket (dryga 40000SEK). Bara att avsluta och göra om.

Well, dagen kan ju bara bli bättre, så jag är glad.

På benen igen

Har ryckt upp mig ur gårdagens självömkan. Måste lära mig att ta tag i mig själv, göra saker. Snälla, hjälp mig med det. Tvinga ut mig bland folk. Jag vet ju att det blir bättre då.
Nästa gång jag känner mig usel ska jag nog klä upp mig och gå ut och äta mat på en restaurang. Det bestämmer jag nu. Man måste vara snäll mot sig själv.

Pappa sa något oerhört vettigt: När man tvingas till ensamhet är det så lätt att glömma att man kan njuta av den.
Jag ska även följa min kloka farmors råd och boka in lite kultur i novemberhelgerna. Perfekt!
Mammas värmande ord om att en tillvaro hemma, lite jobb och lite uppassning på familj inte heller är fy skam satt också bra.

Nog om det. Nya tag.

I veckan ska jag städa som attan, pga familjebesök.
Trodde av någon anledning att de skulle komma på onsdag när de i själva verket kommer på fredag. Lite negativ överraskning. Men det är inte långt till fredag och tills dess har jag den trygga vardagen att luta mig mot.
Helgen tillbringas i Birmingham och nästa vecka åker vi till London några dagar. Ska bli hur kul som helst!

Cheers!

Känslostorm

Ännu ett hejdå, ännu ett hjärta i två delar och ett ansikte fullt med tårar. Det är jobbigt.

Första ensamma helgdagen på en månad, tillbringades innuti mitt huvud. Jag är en jäkel på att gå ner mig och jag är förjävlig mot mig själv som gör det. Nog med det.
Jag tänker på vad som händer efter jul.

Vad kom jag fram till?
- Jag vill aldrig mer utsätta mig för mycket påtvingad ensamhet och jag har något val. Ensamhet är skönt många gånger, men inte när man tvingas till det.
-Jag mår hellre bra i Sverige än dåligt i England. Så är det bara.


Jag bestämmer över mitt liv.

Snart kommer min familj. Saknar er så.

Mamma, snart jag kommer hem.

Gästbloggning

Jag bodde en gång i Grekland. Träffade massor av människor, varav en del ifrån landet sverige faktiskt en gång ägde; England. London, Manchester, Liverpool, Oxford. Det hade gått ett par månader, och jag funderade på att flytta vidare. England, Nya Zealand och Australien stod på tal, i vilket jag rådfrågade just invånare ifrån världens femte största ö om var i så fall de tyckte att jag skulle bo. De som kom ifrån Liverpool sa givetvis Liverpool, de som kom ifrån London sa givetvis London och det som kom ifrån Manchester sa ju då givetvis Manchester. Dock hade alla dessa människorna något gemensamt; Ingen tyckte att jag skulle flytta till Birmingham. Ingen!

Likaså ända in i det sista, när jag satt i london och vänta på min buss till B'ham och jag börjat prata med några "Londoners", så hette det att B'ham inte någon kultur, det är ingen fin stad, bara massa industrier och att det var allmänt dött runt husknutarna.

Så kom jag fram, Sandra var på jobbet och lämnade mig alldeles ensam allena åt denna massiva stad. Och BULLSHIT! Det är en sjukt fin stad!

Jag absolut älskar alla kanalerna som ringlar sig fram, det jäkla överflödet av tegelhus och blandningen av kulturer staden bär på.

Jag älskar att kunna sitta på bussen i fem minuter och sedan känna som att man har hamnat i ett helt annat land i öst, eller att kunna gå vilse på Bullring och leta tésorter på Selfridge. Att se att det händer något i staden, genom att kolla på de massiva nymoderna hus-projekten som håller på att byggas. Att känna lukten av lastbilsdiesel ger en sådan känsla av att det händer någonting.

Jag tycker om att kunna gå till det underbar Symfoni Hall (eller vad det sjutton hette, och Vara Konserthus, släng er i väggen!) och kunna höra på sofistikerad gratisjazz på fredagarna. Mötas av trevliga engelsmän jiddra "Hey, mate!" var man än går.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i den hemska stad. Mysig är sammanfattningen, och att jag kommer komma tillbaka!

Daniel O.

TGIF!

Jag antar att det bara beror på att jag är trött, men jag känner mig inte alls helt tipp-topp just nu. Imorgon ska jag bara sova och låta min tillfällige inneboende serva mig.

Ikväll är det jazz-konsert, Fish&Chips och mörk öl längs kanalen som står på schemat.

Jag har nu köpt mina första julklappar! Får lite smått panik, det är ju faktiskt snart november redan!


Jag vill alltid fira jul hemma. (Kommer jag få äta upp det?)

Lingvistisk mobbning

Och så tänker jag på det faktumet att svensk heter detsamma som kålrot på engelska, nämligen swede.
Jag tänker att jag tar det som en direkt förolämpning.
Jag tänker också på Turkiet, som på engelska heter samma sak som kalkon, alltså turkey, och jag tänker att vi är i lite samma situation.

Vi kanske skulle bilda en pakt. Jag tänker blod, tårar och utfrysning.

Vi kanske skulle ge britt och amerikan samma översättning som spyfluga. Eller möjligtvis varböld.

Godmorgon

Trevlig morgon, härligt kyligt. Nu är det dags för mig att köpa en halsduk, men jag funderar mest på vilken färg jag ska slå till med.

Fick ett telefonsamtal från Pappa igår, fast det var Adam som svarade. När jag senast träffade honom kunde han inte alls prata såhär mycket, utan mest mamma och pappa och sånt (och Håkan Hellström ett tag, till sin systers stora förtjusning). Vad roligt! Han frågade tillochmed hur jag mådde, tror jag.
Det lyste upp min dag.

Ratatouille var en trevlig film. Jag blev hemskt sugen på såväl paris som god mat, och då ost i synnerhet.



Jag tycker det är svårt att veta vad jag vill. Jag längtar lite hem då och då, jag vill ha ett riktigt jobb där man litar på att jag klarar av saker, jag vill plugga vidare, jag vill resa och jag vill till London. Hur kombinerar man det?

Fast just nu vill jag nog helst till London efter ett par veckor hemma under julen. Det ska väl inte vara helt omöjligt att pussla ihop en sån lösning?

Om det är någonting jag är säker på så är det att jag inte ska göra saker jag inte vill. Jag kommer få anpassa mig mycket i mitt liv, till människor jag lever nära, men just nu är det bara jag och då vill jag bara tänka på mig. Och göra det jag vill. För min skull.

Ha en underbar dag.

Just nu är det väldigt bra

Från morgonens promenad till mitt jobb.

I måndags åt vi världens häftigaste sushibuffe. Små tallrikar med några bitar åkte på ett långt rullband, så fick man ta vad man ville ha. Vi åt hur mycket som helst!

Igår kom Daniel på min lunch och vi åt mackor från Subway. På eftermiddagen gick vi och handlade i spöregn, bakade bröd, lagade mat och åt mat framför Bridget Jones Diary.

Idag ska vi gå på bio, Ratatouille.

Det kommer bli ensamt när mina besök tar slut. Jag börjar tröttna på den här staden och är inte längre säker på att jag tris bra på mitt jobb.

Höst

Idag regnade det i Birmingham.



Som tur var har jag redan införskaffat mig ett snyggt och kamouflerande paraply. Jag så gott som smälter in i höstens alla färger.
Nästa punkt på min inköpslista: Stövlar.

Tack

Och helt plötsligt drabbas jag av stormande tacksamhet. Jag är oerhört tacksam över allt som jag har.
Jag går runt och ler när jag tänker på er. Alla familjemedlemmar och vänner. Inte bara några speciellt utvalda, utan alla. Allihopa.
Den här flytten hade inte gått såhär bra om jag inte vetat att det finns ett par stycken som sitter där hemma (eller vart ni än befinner er) och tänker på mig lite då och då.
Jag saknar er.

Tack.

Helgen-inte-ensam

Jag tycker faktiskt om vardagen. Jag får ingen ångest på söndagskvällarna och även om det är tungt att gå upp tidigt ibland så trivs jag bra. Trivs och frodas.

Helgen var trevlig, för Daniel är här. Han kom i fredags natt, så när vi sovit ut på lördagsförmiddagen gick vi in mot stan för lite strosande i affärer. Som vanligt när man gör det i den här staden blir man fast i flera timmar och kan knappr stå på sina stackars fötter när man är halvvägs hem. Daniel fastnade (inte helt oväntat och lite smått fanatiskt) för iPod Touch och jag fastnade för en finfin silvrig klänning som jag tror jag ska inhandla (juldagen? nyår?). Dock inget inhandlat.
Söndagsfrukost har börjat bli en vana för mig, denna gången helmysigt på en båt vid Brindlyplace. Lovely.

I veckan har vi planerat sushi på en restaurang med rullband, bio, IKEA-tripp och åka till tratford-upon-Avon. Och en del matlagande och promenader. Vi får se vad som hinns med.

Idag blir det faktiskt lite shopping. Jag ska unna mig lite lyx för mina hårt inarbetade pund.

Så, med andra ord, mig går det ingen nöd på.
Ha en bra måndag!

London

Att skynda sig

Ibland måste mina kollegor gå till banken för att lösa in checkarna. Otroligt gammalmodigt och onödigt.
Ibland måste de av någon anledning gå dit ganska tidigt, jag tror det är för att vissa dagar, tex fredagar, går många till banken, och då blir det kö. Då säger man åt mig att skynda mig.

Inget fel med det. Jag kan skynda mig. Jag är flitig och klarar av att göra saker ordentligt, även under stress. Jag tycker om att ha lite press på mig.

Men det är bara det, att när jag väl skyndat mig och är klar med checkarbetet så har klockan inte ens börjat närma sig lunch och jag har ingenting att göra resten av dagen. Då känns det väldigt onödigt att jag skyndade mig.
Men jag antar att de har sina skäl att lösa in checkarna just idag och inte på måndag.

Idag är en sådan dag. Massor av checkar p.g.a. att poststrejken slutat (för tillfället) och vi får igen det vi inte fick i fredags, måndags och tisdags. Och nu sitter jag här, checklös.

Nä, riktigt så illa är det inte. Jag är inte den som gnäller. Jag funderade lite och skrev tillslut ner alla checknummer och summor på papper och bankade alla checkar. Med hela arbetet kvar!

Man får ju inte vara dum.

Tillägnat min bror

TGIF!

Dagens tjuvlyssning tillägnas min bror, Sebbe.

Det finns ögonblick då allt är fullständigt klart
IT-gymnasiet, Örebro

Två killar ~17 sitter och spelar Counter Strike på sina datorer.
Kille 1: Nu blir det nörd mot nörd!
Kille 2: Vadå nörd?
Kille 1: Ja, vi kan ju inte kalla oss för män.


Puss på dig, Sebbe, snart ses vi.

Sugarpie

Jag är himla trött på allt jäkla socker man stoppar i maten här.
Jag älskar godis. Och efterrätter. Verkligen. Men jag vill inte ha socker när jag vill ha mat.
Muslin jag äter till frukost är sockrad. Den bredbara osten jag har på mitt precious knäckebröd är sockrad. Tomatsoppan jag åt till middag igår var sockrad. Juicen smakar saft. Min mun känns alldeles förvriden av allt socker.

Idag ska jag ge mig av till Tesco och verkligen leta efter riktig mat. Grovt bröd, ost, potatis.
Tillsvidare knaprar jag morötter. Mina kollergor tycker jag är konstig som gör det.

Mamma, när jag kommer hem vill jag ha riktig, nyttig, svensk husmanskost!

Update: Tillochmed peston på min pasta är full med socker. Och nu belv jag dödligt sugen på Gräddost. På knäckemacka. Med ett glas mjölk. Så svenskt!

Bloggtips

Som ni märkt har Alex Shulman slutat blogga. Bullshit att han slutade av egen vilja, är vad jag tror.
Har nu bytt ut hans länk mot hans fru Katrins blogglänk. Minst lika elak, ganska roligt.
Enjoy.

Sandra, Pappa och Samantha

De anlände i fredags. Vi blev alla tre mycket förvånade över hur lätt det gick att hitta varandra. Taktiken var: Ring mig när ni känner att ni är inne i centrum, säg vilken gata ni står på så kommer jag och möter er.
I en tremiljonersstad. Tjena.
"Men det står ju Birmingham överallt, åt alla håll!".

Men, som sagt, det gick i alla fall väldigt smidigt. "Vi står vi en lila, upplyst byggnad". Gnugga, gnugga geniknölar, och jag var där som ett skott.

Sen middag hemma hos mig och sedan bums i säng.

På lördagen gav vi oss av till huvudstaden. Vi betade av i stort sett alla sevärdheter, bl.a. Big Ben, London Eye, Piccadilly Circus, Trafalgar Square, Madame Tussauds, Harrods, Hyde Park, dubbeldäckare och Buckingham Palace.
Hur jäkla trevligt som helst.
Jag blev helt förälskad i London. Och Harrods. Och Tiffanys & Co inne på Harrods. Jag shoppade ett snyggt, brittiskt paraply och en burk med te på Harrods.
Vi traskade för det mesta, utan att ha bråttom eller stressa, och åkte som sagt dubbeldäckare en gång. Riktig tur att just den vi behövde kom just då vi råkade stå vid busshållplatsen.

Söndag. Dags för Birmingham. Frukost på The Figure of Eight, precis som förra helgen. Denna gången mer erfaren och beställde även toast. Proppmätta (med efterrätten i väskan) drog vi in till stan, till Bullring. Jakten på ett par Heelys till Samantha började. Vi sprang upp och ner och runt, runt i enorma Bullring, och traskade tillslut lyckliga hem med ett par rosa skor under armen. Vi fikade på Starbucks, den största kaffekoppen både jag och pappa sett! Vi beställde en Vendi, lika stor som ett ölglas!
Hem och vila, och sedan gick vi längs den kvällsupplysta kanalen in mot stan där vi åt mat. Precis vid kanalen, jättefint. Sedan gick (vissa rullade) vi vidare till The Mailbox innan vi gick hem och sov.



Jag var ledig i måndags, så vi gav oss av mot London ännu en gång. Vi åt obligatoriska Fish & Chips, gick längs New Bond Street och trånade in i skyltfönstrena. Shoppade lite på Oxford Street. Samantha fick äntligen sin efterlängtade Gucci-väska ("Mamma, jag har köpt en Gucci-väska, och inte vilken Gucci-väska som helst utan en FALSK Gucci-väska!). Vid halv fem gav de sig av mot Gatwick och min buss hem till Birmingham skulle gå om två timmar. Väldigt jobbigt att säga hejdå.

Dagens britter-är-konstiga

Lunchdags. Min kollega sitter vid skrivbordet mittemot och äter en macka. Med chips på. Chips på macka.

Back to reality

Så var det tisdag igen och tillbaks till jobbet, vardagen och ensamheten. Jag kunde inte blivit bättre välkomnad än av detta ösregn som hällt ner hela dagen (cykla med paraply, tips, någon?).
Hela tillvaron får ett slags rosaskimmer över sig när besökare kommer hit, och hemlängtan blir faktiskt starkare. Det var svårt att säga hejdå.

Helgen var underbar. London är en väldigt fin stad. Känner att en liten röst i mig börjar babbla om jobb och lägenhet där, kanske au-pair? Flytta till London?

Ska så snart som möjligt berätta lite mer om våran toppenhelg, och visa lite bilder.

Ikväll hade jag tänkt vila upp mig igen (precis som förra tisdagen). Mysa i min nya favoritoutfit (bilder kommer nog snart, tack farmor!), plocka iordning lite, ansiktsmask, kanske en film. Amy, min nya flatmate, skulle ha a couple of friends over for tea, jag kanske kan få vara med om jag frågar riktigt snällt.

Tack Pappa och Samantha för den fina helgen. Jag älskar er!

Been there, done that

Löjligt fint väder

Klockan 08.00 den 5 oktober.


Fredagsmys på jobbet med en kopp te.




Kompetensutveckling.


Det var löjligt fint väder idag.

Historian om solglasögonen

Förra helgen köpte jag ett par nya solglasögon. Nedatt pris på Primark, jag fick dem för bara £1. Efter några dagar var de trasiga. Föga förvånande, eftersom jag är en jävel på att ha sönder solglasögon. Utan större eftertanke cyklade jag tillbaka till Primark och köpte ett par nya, likadana, men den denna gången tänkte jag även lite längre och köpte ett glasögonfodral från samma ställ som solglasögonen hängde på. Dock slutade dessa glasögon precis som mina förra, innan jag ens hade kommit hem och hunnit lägga glasögonen i fodralet.

Men jag gav mig inte. Denna helgen inhandlade jag mitt tredje par likadana glasögon (nu för endast 50p). Jag bar dem försiktigt och varsamt hela vägen hem för att lägga dem i glasögonfodralet. Som var för litet. Glasögonen passade inte!

Så, i dagsläget har jag två par trasiga solglasögon, ett par hela, alla likadana samt ett för litet glasögonfodral. Som tur var har det inte kostat mig mer än £3.50.

Ekorrar

Jag har, under mina ändlösa promenader och cykelturer genom Birmingham stad med omnejd, lagt märke till det ganska höga antalet ekorrar. Jag ser nästan minst en varje dag. Är det ett allmänt känt faktum? Att det finns många ekorrar i England?
Ungefär såhär:

- Visste du att den där Sandra har flyttat till England?
- England?
- Ja, du vet, England?
- Nä.. Det ringer ingen klocka..
- Men du vet, landet med massa ekorrar?
- Jaha, du menar England!

Wannabe-kanelbullar

Tillslut hittade jag något som kan tänkas påminna om kanelbullar. Det var (tv) Danish Cinnamon Whirl och (th) Chelsea Bun.
Den förstnämnda smakade som en blandning av wienerbröd och kanelbulle, inte så dumt. Den andra innehöll ganska mycket torkad frukt, och var ganska torr. Den danska var bäst!
Men inget slår förstås svenska, hembakade, färska kanelbullar.

Njut lite för mig också.

Kanelbullens dag, ffs!

Insåg just att det är Kanelbullens Dag idag! Enligt mina efterforskningar existerar detta fenomen inte i England, men eventuellt kan jag hitta något som liknar kanelbullar.
Så, ändrade planer. Dagens uppdrag blir att finna en Cinnamon Bun, köpa den, och äta den.


Bild från engelska Wikipedia med bildtexten: A Swedish "kanelbulle"

Nytt liv, rena kläder

Sandra-tabbe: Igår insåg jag att jag under hela min Englandsvistelse har tvättat mina kläder med enbart sköljmedel. Jag visste helt enkelt inte vad tvättmedel eller sköljmedel hetter på engelska och tog första, bästa, billiga flaska. Svar på frågan varför mina kläder aldrig blev rena, men inte så värst husligt. Pinsamt nog lånade jag måndags ut mitt "tvättmedel" till min nyinflyttade flatmate. Hoppas hon inte märkte något.

Konstigt sätt att tappa sin sko på: Cyklade som vanligt till jobbet imorses och märkte rätt som det var hur kallt det drog om ena foten, vilket naturligtvis kom sig av att jag cyklat av mig min ena sko.

Sandra briljerar: Jag ska faktiskt se på Chicago på Cambridge Theatre i London med Kelly Osbourne i rollen som Mama Mourton! Himla festligt, tycker jag. Mamma och Sebastian ska också se den och Patrik och Ellinor ska se på fotboll. Alla biljetter är köpta. På turistbyrån köpte jag musikal-biljetterna, och när det upptäcktes att jag är svensk började "Tack" och "Oschakta" (ursäkta) hagla över mig. I supporter-butiken där jag skulle köpa fotbollsbiljetterna fick jag avbryta mitt i en spännande fotbollsmatch mellan de tre manliga expetiderna.

Och annars då? Den här veckan har gått väldigt fort. Imorgon är det redan fredag och då kommer Pappa och Samantha. På lördag ska vi göra London (mitt allra första London-besök!) och på söndag ska vi göra Birmingham. Längtar massvis.
Planen idag är att göra deras vistelse så trivsam som möjligt genom att städa, handla hem mat och andra nödvändigheter.

Bild-update

Shopping i Bullring


Lördagsmiddag

Utgång på fredag kväll










Helgens folksjukdom: Öl i ögat. Ingen höjdare!















Helgens citat: "Jag skulle vilja gå ut på en promenad, om jag bara kunde hitta mina skor." sa Olof. Nämnas bör att det är just Olofs skor som står där på golvet.




Daytrip i tvåvåningsbuss


Utgång på söndag kväll. Men var är Samuel?

När alla vännerna gått hem

Ensam igen. Och det känns enbart jättetråkigt. Vi funderade ett tag på om inte alla kunde stanna kvar och vara mina hemmafruar/män och laga mat och städa åt mig.

Men vilken helg. Det har varit hur roligt som helst. Jättetrevligt med en reunion och intressant att se Birmingham från ett annat håll (inte ensam-hållet, utan sällskaps-hållet). Kändes ovanligt (men inte helt oangenämt) att jag kunde visa upp mitt eget hus, min stad och mitt land.

De anlände i fredags kväll. Vi skålade med sparkling wine i mina nya finfina champangeglas på stationen. Powerwalk hem, middag, lite drinkar och utgång. Vi halkade lite efter i schemat, och kom inte ut förrän klockan var närmare halv två (efter att ha vänt en gång då jag och Anna glömde våra leg, som vi inte ens behövde visa!).
Lite drinkar på The Breakfast Club (enda öppna stället) och sedan masade vi oss hem, alla ganska trötta.

Upp och hoppa på lördag morgon eftersom Full English Breakfast, vilket var våran plan, oftast serveras till tolv. Rush till Broad Street där vi beställde med 2 minuter tillgodo. Mycket bra och prisvärd frukost på The Figure of Eight.

Vidare in till stan för att shoppa järnet. Jag guidade lite sevärdheter, jag och Anna finkammade Primark och Robert shoppade loss på skor och jackor. Fika på Starbucks Coffee och veckans frukt på Bullring Outdoor Market (vattenmeloner är förvånandsvärt tunga, never again!). Framåt eftermiddagen traskade vi hemmåt, men gjorde ett stopp på Tesco (tasko?) där vi fyllde på vårat vätskeförråd.

På kvällen serverade jag mina vänner middag ( Frukt med feta till förrätt och Indiska Köttbullar till varmrätt). Efterrätt blev färdig Rasberry Cheesecake och Chocolatetart. Smarrigt. Lite fler drinkar, ölprovning (Vinnare: Grolsch, mest för namnets skull). Nattlig, fruktansvärt nervkittlande promenad runt sjön och mysig hemmakväll.

Lugn sovmorgon på söndagen och en misslyckad daytrip. Pratmakarna med drinkar och öl på eftermiddagen och tanken var en middag ute och senare vidare mot dansgolven. Samuel fick tyvärr stanna hemma, av okänd anledning (Grolsch?). Jag, Robert och Anna intog dock en trevlig middag på Old Orleans och tillsammans med Olof skakade vi våra rumpor på Rococo.

Inte så trevligt att stiga upp på måndag morgon, men jag jobbade bara till lunch då mina vapendragare stod utanför mitt kontor och väntade på mig. Samuel var aningen.. kinkig (Grolsch?).
Vi tog kanalen in till stan och lunchade på Cafe Village, italienskt och gott. Affärer vi inte hann med på lördagen, Robert köpte byxor och jag och Anna köpte örhängen. Choklad på Thortorns, och sedan hem.
Väl hemma däckade jag i sängen efter min hårda arbetsdag och på kvällen lagade vi mat (brandlarm TRE gånger!) och spelade Pratmakarna.
Jobbigt när klockan började närma sig tolv och de var tvugna att gå. Tillbaka till ensamheten.

Idag är jag lite för trött och planerar en kväll med Aretha Franklin och Sophie Kinsella. Städa och tvätta lite.
Tänkte försöka ta det lugnt hela veckan, mycket sömn, och ladda inför nästa helg då Pappa och Samantha kommer på besök! Jippe!