Godmorgon!

Imorses vaknade jag utvilad. Jag för första gången sedan jag började jobba på Café Rouge INTE drömt om ständigt ringande köksklockor, mat som belamrar hela mitt nattduksbord och servitriser som skriker till mig att bära ut maten, viftar med kvitton och själva springer runt med kvitton. I mina drömma har jag envist tjatat att "Jag har rast! Låt mig vara", men inatt behövdes inte ens det för att demonerna skulle hålla sig borta. Åh, så skönt!

Bra morgonhumör. Sitter och äter frukost och skriver inköpslista. Idag jobbar jag 10-6. Efter det ska jag köpa mina nya skor, åka och handla, förhoppnngsvis hinna hem och lämna allting innan jag åker till Victoria för att möta upp Julia.
Jag har fortfarande inte riktigt förstått att hon verkligen ska komma hit. Det har varit lite för bra för att vara sant.
Trist nog går jag själv en ännu värre vecka till mötes, 49 timmar ska jag tillbringa på restaurangen. Men nu har jag klurat ut att man som personal endast behöver betala 25% av de maträtter som inte är gratis. Igår betalade jag £2 för en rätt som skulle kostat £8.25. Det är ju väldigt förmånligt och kan vara enda gången i livet god restaurangmat är så lättillgängligt.

Så, hur går det på jobbet?

Tung dag på jobbet när jag inte mår helt bra. Men som vanligt, och av något underlig anledning, känns det alltid bättre efter några timmar. Började med att chefen var där och ständigt letade fel. ("Du har en fläck på förklädet!", vad är förkläden till för?). Det bäsa var när jagserverade något utomhus, jag var stationerad inomhus, och Charlie (chefen) säger att jag ska duka ett bord där ute. "Du måste ha ögonen med dig, titta här Sandra", och så drar han ut bestickslådan, "inga bestick! Hämta fler!". Jag menar. Det är väl orimligt att begära att jag, stationerad inomhus, ska hålla koll på antal bestick i en låda utomhus? Ja, det är av sådana anledningar han inte är så omtyckt,
Igår blev, under mystiska omständigheter, en av mina vänner på restaurangen avskedad. Hemskt tråkigt.

Idag fick jag vara servitris i några timmar. Ta beställningar och sånt. Det var annorlunda mot det jobb jag hittills gjort. Men roligt! Jag gjorde en del misstag, men systemet med alla oändliga alternativ tillåter inte mycket annat. Inget som inte kunde rättas till i alla fall.
Jag fick höra att man får runt £10-15 per dagen i dricks. Inte illa. Inte illa alls.
Så det går ganska bra på jobbet. Tråkigt att hela dagen försvinner bara. 12-8/9 är värdelöst. Men jag antar att man vänjer sig vid sånt.

Sjuk!

Motivationen är INTE på topp.
Jag håller på att bli sjuk. Jäkla tråkväder ute. Det känns som att jag inte gör annat än att jobba. Jag hinner inte direkt se London.

Fast det känns i alla fall bättre när jag tänker på att snart kommer Julia, och att det finns inget som håller mig kvar här. Blir det värre, så är det bara att åka hem.

Shit, jag saknar hemma.
Ska bli så skönt att få komma hem, om en bara en snabbsnabbis snart.

"Typiskt Sandra"

Man skulle kunna säga att det är typiskt mig. Jag undrar istället varför detta alltid tenderar hända mig. Jag menar, trots att jag iband kan vara ganska "yvig" men mina rörelser och verka okoncentrerad så är det något jag verkligen anstränger mig för att inte vara på jobbet.
Ja, jag fick ju inga allvarligare bränskador i alla fall.

Vad som hände är ju sådant som alltid händer på restauranger. Jag gick uppför trappan med en Americano, mitt i lunchrusningen, mitt hjärta slog snabbt som en hamsters på grund av stressen. Det fanns ingen mjölkkanna där nere, och precis när jag skulle ta sista trappteget fck jag syn på en som befann sig på en fullastad bricka på väg ner. Fokus flyttade sig därmed från min bricka och trappan till mjölkkannan. Jag fick allt kaffe på mig. Från halsen ner till handen. Jag blev livrädd, det brändes, jag skämdes samtidigt som mina kollegor så totalt vettskrämda ut, upprepade gång på gång: Are you okey?
Lite lite chockartat blev det. Men det gick bra. Jag fick leta upp en annan skjorta i omklädningsrummet, tillhörande en söt kille som var ledig igår.

Tro det eller ej, men jag längtar nästan till jobbet. Livet här i lägenheten känns sådär eftersom mina rumskamrater gång på gång vägrar inkludera mig i sina aktiviteter. Igår gick de alla ut tillsammans. Jag satt tillsammans med alla i köket. Frågade till och med: Ska ni ut? Och fick ett: Ja, jag tror det, till svar. När de gick ropade de: Hejdå Sandra.
Det kan vara jag som är extra känslig för sånt, eller så kanske jag skulle ha reagerat på annat sätt och rent ut frågat om jag fick följa med, men jg tyckte i alla fall det var väldigt tråkigt.
Jag längtar så till Julia kommer. Så mycket att jag knappt kan föreställa mig.

Såhär fint kan Hampstead Heath tydligen vara. Idag var det regn, blåst och mulet.

Jag vaknade upp imorses med snustorr hals och istället för ord kom bara krax. Jag känner mig öm i hela kroppen och i nacken. Ändå genomförde jag mina planer och traskade iväg till Hampstead Heath fär att inta English Breakfast. Oerhörd vardagslyx! Nu är jag hemma och funderar på att lägga mig en stund, jag jobbar trots allt til stängning ikväll.
Måste bara se till att städa också, det är nämligen min städvecka. Bingo!

May I take your order, please?

Vem skulle inte vilja spendera svindlande mycket pengar med mig som servitris? Jag borde få löneförhöjning!

Julia

Och äntligen kan jag släppa bomben som jag hållit på ett tag innan allt var bestämt.
På måndag kväll kommer Julia hit för att söka jobb och boende! Hit till London!
Tanken är väl att hon bor här hos mig i några dagar så hon får känna lite på London, söka lite jobb, för att sedan leta efter ett rum för oss att dela på. Förhoppningsvis lite centralare.



Jag ser verkligen bara fågelkvitter, rosa moln och trudelutter i dur i framtiden!

Well done

Helt knasig dag. Gick upp runt halv åtta, ganska tidigt med tanke på att jag började klockan tolv. Tanken var att åka till det fantastiska biblioteket vid King's cross för att kopiera mina uppgifter till min nya chef. Väl framme vid biblioteket mötte jag en 50 meter lång kö, i två rader, fram till ingången. Här måste man nämligen få väskan genomsökt innan man får kliva in. Väldigt effektiva vakter, så det tog som tur var inte så lång tid. Jag frågade i informationsdisken eter kopieringsmaskinen, men de hade ingen på Brittish Library i London.
Nähä?
Istället sökte jag upp Post Office på samma gata, där jag fick mitt arbete gjort för ynka 10p. Tacka vet jag posten, eller hur Patrik?

Tuben till Oxford Street för att överlämna mina pappaer, men tunnelbanan verkade krångla just vid King's Cross, man fick inte gå in. Jag hoppade istället på random buss och tänkte hoppa av vid närmaste tunnelbanestation. Köpte lite frukt till mellanmål och kom efter två byten fram till rätt anhalt. Tunnelbanan till London Bridge. Pausade och andades ut på en parkbänk vid Themsen, åt en apelsin och läste min bok. Ca en kvart innan jag började anlände jag till jobbet och upptäckte att jag glömt mina svarta byxor.

Shit.

Sprang till en (bra) underchef som kom fram till att enda utvägen var att åka hem och byta. Vilket skulle ta minst en timma.
Det tog en timma och en kvart, jag skyndade mig så mycket som jag verkligen bara kunde. Jag skämdes otroligt mycket! Riktigt klantigt av mig. Väl framme jobbade jag det hårdaste jag kunde.
På något vis hade alla lyckas få reda på mitt misstag. Tillochmed när jag skulle hämta maten i köket hörde jag "black trousers" på andra sidan högarna av tallrikar. Som tur var låg det en mycket lättsam ton i luften, och ingen blev arg. Jag fick en ordentlig tillsägelse att inte glömma det igen, men inte mer än vad jag förtjänade.
Fick ta mina första beställningar idag, vilket gick alldeles utmärkt.
Räknade ut att denna vecka har jag 47 härliga timmar att tillbrnga på Café Rouge i Hay's Galleria. Ganska rejäl arbetsvecka, men jag får ju hoppas att mitt lönebesked ger lön för mödan.

Insane

Jag letar efter ett par nya skor att använda på jobbet. 6-9 timmar stående, gående och springande kräver helt enkelt sina skor. För tillfället traskar jag runt i mina svarta, platta vinterstövletter och måste stoppa in skaftet i byxorna. Ingen höjdare.
Häromdagen sprang jag förbi dessa i en skoaffär. Och trots att märket crocs enbart får mig att tänka på illrosa, träskor av plast med blommor och pingviner i hålen kunde jag inte låta bli att ge dem en extra tanke.
De ser enormt sköna ut, stilrena, enkel design. Priset ligger runt £30, rimligt pris om skorna är så ergonomiska som de utger sig för att vara.



Ska jag?

Kan någon skicka mig Håkan Hellströms senaste skiva, släpps idag, med expressfart, tack?
Helst signerad?

Min nya hobby

Göteborg

Nu har jag bokat biljetter. Snabbt och smärtfritt så att jag inte skulle se att pengarna drogs från kortet. Med ryanair, vi får se hur det går.
För snart är det Håkan Hellström!
Hade tänkt mig fredag-lördag hemma och lördag till söndag i Göteborg hos Daniel.

Ta mig till kärlek!

Hektiskt

Nu händer det otroligt mycket. Jobbet går bättre och bättre iochmed att jag lär känna jobbet och mina kollegor. Blev erbjuden att provjobba på en pub ikväll, men han tyckte att jag kom försent (jag kom såfort jag kunde) och det blev inte idag. Kanske på lördag.
Imorgon ska jag träna att bli servitris. Har en bra underchef och en kollega som är ny på restaurangen men van servitör till min hjälp. Känns bra. Chefen är knappt nere i restaurangen och jag har lärt mig lite hur han funkar. Dessutom verkar han tycka så himla bra om mig. Han nästan smörar. Så jag ska inte klaga.
Imorgon ska jag lämna mina detaljer til min nya chef, så jag kan börja få betalt. Dvs innan klockan tolv, då jag börjar, ska jag till biblioteket, kopiera mina grejer, till nya chefen på Oxford Street med papprerna och sedan till jobbet vid London Bridge. Inga problem.
Jag börjar tycka om jobbet och känner att jag är bra på det. När jag väl kommit in i det lite kan jag börja koppla av då och då, och det blir inte lika fullt så stressigt.
Fick ledigt till Håkan Hellström-konserten idag. När jag frågade om tre dagars ledighet skrattade han bara åt mig. "Det här är ditt jobb. Det du ber om är en ledighet, och det får man först när man jobbat i tre månader".
Men eftersom jag bara tränar hos honom är jag inte ansälld, och behövs inte på samma sätt, så jag fick det i alla fall. Vilken tur i oturen!



Jag tror att någon kommer hit snart..




Våren har redan och kommit och gått, känns det som. Det blommar, men är svinkallt.



Hampstead Heat. Man traskar lite i bostadsområderna, och rätt som det är dyker ett litet centrum upp. Detta tycker jag är otroligt mysigt.



Detta är mitt rum. Sängen närmast kameran tillhör min rumskompis Emily, och sängen närmast fönstret är min. Det är mycket trångt, men det är sällan båda två sitter och hänger i rummet. Generöst nog fick jag all plats på byrån och på fönsterbrädan, samt två av byråns tre lådor. Jag har även köpt några sorts diskbaljor som jag har under sängen med grejer i. Mycket smart.

Energi

Klockan är snart tolv, jag är redo för avfärd och humöret på topp. Trots rådande omständigheter, helgmorgon, mitt mardrömsscenario.
Hurra för mig!
Har klätt på mig långkalsonger, två tjocka tröjor och raggsockor! Här ska inte frysas. Ska ut och köpa mig ett nytt paraply också.

London by night

Äsch, lyssna inte på mig på morgonen. Tror jag ska införa bloggförbud innan jobbet. Jobbet funkade bra. Chefen är helt okej så länge han inte skriker åt mig. Något han givetvis inte har anledning till. Jag tror att bossarna tycker om mig. Jag arbetar hårt, ler och är artig hela tiden, ser bra ut och pratar flytande engelska. Vilket kanske inte verkar vara någon större utmaning, men vissa fransyskor verkar ha problem med det lilla enkla.

Hursom, när jag börjar på min nya restaurang inom samma kedja kommer jag att arbeta ännu längre från vart jag bor. Det är det som tar emot. Redan nu tar det mig ca 45 minuter att ta mig till jobbet. Bor man i en stad som London där man kan hitta jobb ofärskämt lätt, känns det ganska orimligt. Jag kommer då att få byta tunnelbana, och det kommer ta minst en timma. Ska jag dessutom äta innan mina pass måste jag åka nästan två timmar innan jag börjar. Inte okej?
Jag får se hur jag känner. Tills vidare kollar jag runt lite grann. Tar problemen när (om) de kommer.

Tänkte kolla lite i Hampstead imorgon. Det ligger fruktansvärt nära mig, och jag skulle tillochmed kunna promenera dit genom Hampstead Heath, den osannolikt stora parken som jag bor vid. Hampstead är dessutom, av (pinsamt liten) erfarenhet väldigt mysigt. Ska förhoppnngsvis söka lite jobb där. Det vore perfekt. Men som sagt, det går ju ingen nöd på mig nu.

Jobbade 11-7 idag. Helt okej. Efter jobbet åkte jag till Belzise Park, precis där jag bor, och satte mig på en pub med en kopp te och chokladkaka för att läsa min extremt spännane bok. Som snart är slut. Mysigt. Kom hem vid tio och satte mig framför datorn.
Och här sitter jag ännu. Regnar gör det rumskompisarna är ute, jag var inte hemma när de gick, och blev således inte tillfrågad, ingen film att titta på och för en gångs skulle ligger min rumskompis och sover i vårat rum. Sitter därför i köket.
Men det gör inget. Jag har förhoppningsvis gott om tid att upptäcka London. Även nattetid.

Jobb..

Tro inte att jag gnäller nu, jag tycker om mitt jobb. Men jag tål inte chefen. Det har dessutom kommit fram att sedan han tog över, för sex veckor sedan, har nästan hela personalen byts ut eftersom alla andra valde att gå. Nu består den istället av någraveckors erfarna servitriser som inte kan prata engelska i huvud taget. Till och med assistant manegern ska gå nu.
Det är fortfarande roligt att servera. Att det är stressigt gör mig inte så mycket. Men vill fortfarande vara säker på att om jag jobbar åtta timmar kan vara säker på att får rast och mat efter ca fyra. Vilket chefen menar att man inte har. Det må vara så i alla restaurangbrancher, men då kanske inte det är något för mig.
Mina roommates tycker att mina villkor låter extrema. De får garanterad lunch och jobbar fem dagar i veckan. Jag vill också ha det så!
Ibland saknar jag Fans&Spares. Jag kunde lita på arbetsledningen, visste att jag skulle få den lön jag tjänat ihop, kunde gå på toa när jag ville och var ledig två dagar i veckan. Riktigt så lyxigt kan jag aldrig få det, men det vet jag.

Annars är det regn och trist som bra den. Fruktansvärt kallt ute, så jag får verkligen aldrig lust för sightseeing eller strosa runt i stan. Vill bara hem till varmt och torrt.

Saknar alla men vet att en liten stjärna där hemma sitter och filurar på vad London skulle kunna ge henne.

Jobb!

Nu är det absolut slutgnällt för Sandra.
Jag tycker om mitt jobb. Det är kul. Och även om jag inte känner så imorgon bitti så är det faktiskt så.
Första 8-timmarsdagen idag. Lite ont i fötterna, men annars inte så farligt.
Lärde mig öppna vinflaskor, och öppnade tillochmed en flaska oerhärt proffsigt framför kunder. Mycket stolt!
Blev även utelåst. Skulle slänga soporna och dörren gick igen. Otur.
Kom alltså precis hem efter att ha jobbat till stägning och imorgon är det staff-meeting klockan sju. AM.
Börjar sedan inte förrän klockan 12, så jag kan gå hem och sova en timma. På kvällen är nämligen umgänge med känd svensk planerad.

Chefen verkar helt tokig och ingen tycker om honom. Inte ens assistant manager. För chefen fick man nte rast när man jobbade 4-close. Alltså sju-åtta timmar. Idag var det som tur var assistant manager, så vi fick rast och mat.
Så på det hela taget, bra dag.

Nu är det rimligtvis bums i säng. Mitt rum är tomt idag igen, då min roommate jobbar kväll. Igår kom hon inte ens hem på natten.

Brittish Library

Igår besökte jag Brittish Library. Det var så fint så jag blev tårögd. Vet inte varför. Jag blev så glad av att se det. Det kändes som att jag hörde hemma där.

Jag saknar hemma och hatar morgnar. Vet inte varför det är så jobbigt för mig på morgonen. Någon annan som känner så?
Jag vet ju att det blir bättre på kvällen, men just nu känns det jobbigt.

Men, jag ger det en månad till att börja med. Det är väl en schysst deal?

Cheers from London

Tre dagar på jobbet, en vecka i landet.
Vaknade och kände mig halvdeppig. Antagligen på grund av att jag inte hade någon mat hemma, kom hem elva igår kväll, alla kläder i väskor och inget toapapper. Så jag tog en stekhet dusch (värmeratten är trasig) och tog bussen in till Camden för att handla. Hittade som vanligt inte rätt busshållplats, men väl hemma fick jag i mig lite frukost innan det bar iväg till jobbet, något senare än planerat.
Började klockan tolv. Dagen var okej, några tillsägningar från bossarna, men annars bra. I slutet av dagen sa bossen att jag gjorde ett bra jobb, han var nöjd med mig och imorgon ska jag träffa in nya chef. Nästa vecka ska jag tränas till servitris, alltså även ta upp beställningar och ta betalt. Vilket innebär dricks! Hoppas det går bra. Och att jag får lära mig från grunden.
Har träffat en annan som också är helt ny och som även han flyttar till den nya restaurangen.
Detta ska nog gå.

Nu har jag packat upp allt, handlat mat så jag klarar mig ett tag, betalat hyra, jobbet funkar och jag har bra kontakt med mina roommates.
Allt bra, med andra ord.
Enda felet är väl tiden som bara försvinner och inte räcker till. Jag har inte kollat i mitt närområde, har aldrig tid att fotografera eller blogga eller se London. Men det ger nog med sig. Jag kan ju vara här hur länge som helst!

Pics

Äntligen lite bilder! Det tog sin lilla tid och ansträgning!


Titta vart jag är! Vid Tower Bridge.



Det här är Hay's Galleria. Här inne jobbar jag. Gallerian ligger precis mellan London Bridge och Tower Bridge, bakom mig ligger Themsen.



Det är vår i London (om än inte så varmt just nu). Det här trädet står i St James Park.



En vakt vid Banqueting House.



Jag och Zoe med (nästan hela) Big Ben och Houses of Parliament i bakgrunden.



Notting Hills karakteristiskt färgglada hus. Just dessa står i början av Portobello Road.

Roligast

Igår kväll när jag och amreikansk Zoe var ute bad hon att få låna min mobil för att skica ett text till en kompis som eventuellt skulle möta upp oss. Hon skrev och skickade iväg, och efter en stund fick jag ett sms på min mobil som då var svaret på hennes, så jag räckte henne min mobil. Hon läste. Detta var vad hon läste:

Hey hun. We were
about to come but
it was already 12
and kinda far. We
are waking up
early tomorrow to
see my mom. Lets
do something this
week definitely.
Chat and make
plans tomorrow.
Have fun.
***Slut***

Ni kan ju säkert lista ut vad den sista raden betyder på min svenska telefon. Men det kunde således inte Zoe och blev ganska förnärmad av att henne kompis kompis kallat henne slampa..

Hoppsan

Nu har jag fått lägenhet också. Med all säkerhet. Ska hälsa på ikväll och träffa se andra som bor där. Är lite nervös.

About

mitt jobb: Jag har fått jobb på en restaurang som heter Café Rouge. Som många ställen här i England funkar det som kombinerad restaurang, bar och café. Vi serverar frukost, lunch, kaffe, drycker, alkohol och middag. Man kan komma dit nästan vilken tid på dagen. Jag kommer få varierade arbetstider, men vet bara om min första dag, på tisdag, då jag ska jobba 16-22. Jag får £6 i timman vilket är helt okej. Minimilönen för någon under 22 år är i England £4.25. Tror jag. Mina arbetsuppgifter är att servera. Jag tar inte upp beställningar, visar kunderna till borden och tar betalt, utan serverar, plockar av, dukar borden, plockar och fixar lite, tex torkar av diskade bestick, viker servetter osv.
Jag tyckte om jobbet när jag var där min första dag, framförallt för att det var fullt upp och det fanns alltid något att göra. Jag kände att jag var bra på det och att min engelska kom väl till pass då de flesta var fransmän och vissa kunde inte ens tillräckligt bra engelska för att förstå vad kunderna sa. Chefen tyckte om mig och jag ska tränas i en månad för att få vara med och öppna en ny restaurang i samma kedja på andra sidan Themsen.

mitt hostel: Jag bor på Palmer's Lodge som ligger vid Swiss Cottage. Det är ett hostel, ganska bra, väldigt billigt. Jag har betalat ungefär £20 per natt förutom första natten som jag bokade via internet. Ångrar nu i efterhand att jag inte bokade fler, men jag ville se hur det var. Första natten sov jag i 14-bed female dorm. Trångt. Inte så kul, eftersom ingen riktigt tog kontakt då man var så många. Andra natten i 5-bed mixed dorm. Det var jag och fyra killar. En sov dick när jag kom dit, och två kom efter att jag kommit. Så den enda jag pratade med var en polsk kille. Tredje, fjärde och femte natten sover jag i samma soval, 6-bed female dorm. Här träffade jag Zoe och har även träffat några kanadensare och amerikaner. Sista natten vet jag inte vart jag ska sova.

mitt nummer: Jag har inte mitt svenska nummer, utan nummer +44 79721 79251. Ni får gärna höra av er! Jag använder också skype flitigt där jag heter sandralindqvist.

Good plan

Igår kväll blev en bra kväll. Runt halv sju tiden sprang jag i regnet ner till café Costa som ligger gatan nedanför hostelet för en latte (enorm! till och med två handtag på koppen!) och lite småkakor. Med mig hade jag givetvis min otroligt spännande Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Jag förstår verkligen varför de har blivit så populära. Där satt jag i mer än en timma, ända tills det stängde. Verkligen en sysselsättning jag njuter av. Jag kom hem till hotelet och mötte en ny tjej i mitt rum, den i förra inlägget nämnda amerikanskan, och vi pratade en hel del. Hon var på väg ut och träffa en mycket gammal vän som hon knappt kände och frågade om jag ville följa med. Vilket jag såklart gjorde. Med Zoes vän var även fyra andra, alla kände varandra ganska ytligt, så vi hade alla samma förutsättningar, vilket var skönt.
Vi tog nattbusen hem när klockan var strax efter två. Intressant att se vart London vi verkligen bor, eftersom jag bara åkt med tunnelbanan hit. Vilken dålig översikt man får!

Idag ska jag och Zoe ut på sightseeing, bla till Buckingham Palace och Big Ben. Vi tänkte ära carvery (brittisk söndagsmiddag) och kolla om det är något St. Patrick's Day- tjohej redan idag (det är imorgon) vilket jag hört.

Saknar er alla massor!

Out tonight!

Just hemkommen från en utekväll i Covent Garden med min nyfunna vän Zoe från USA. Så roligt!
Fick även hennes amerikanska väns nummer, som bor här.
Imorgon ska jag och Zoe göra London.

Godnatt!

Lägenhet?

Morgnar är det allra värsta, men det visste jag redan. Speciellt på helgerna. Jag tycker inte om helger i huvud taget. Då är det ju en fördel att jag kommer jobba lite oregelbundet och med olika dagar lediga.

Jag började dagen med att missa frukosten. Klart minus. Köpte yoghurt och frukt på M&S och traskade till Hampstead Heath som är en jättestor park. Jättestor! Jag var helt lost och gick i minst 1,5 timme och hittade ingentans! Fick sms från hon som skulle flytta från lägenheten jag vill flytta in i. Vi skulle ta visningen lite tidigare.
Ja, om jag hittar ut..

Jag kom dit, och mitt första intryck av Camden Town, där jag skulle möta henne, var: Nej!
Jag blev rädd av alla stilar som krockade. Som hultsfred gånger tio på en gatumarknad. Lägenheten låg dock en bra bit därifrån, och hon sa att det var nästan lika långt till en annan station, som jag kanske väljer att ta. Lägenheten låg dessutom väldigt nära den enorma parken. Delades med två tjejer och två killar, som tyvärr inte var hemma, men vi skulle antagligen ses imorgon.
Så, jag hoppas jag får den! Det skulle komma en annan tjej och titta. Och jag lät nog lite tveksam när jag var där, pga av mitt första intryck och att jag redan var lite deppig och osäker, men nu i efterhand känns det bra, och det skrev jag också till henne i ett sms.

Jag förstår verkligen inte varför, men jag tappar helt bort aptiten här, och det gjorde jag även i B'ham. Jag känner mig inte hungrig. Men jag vet att jag måste äta, för annars blir jag just sådär ledsen, deppig och nere. Funderar på en "mat-och-sov-klocka". Alltid ha bestämda mattider, no matter what. Det blir ju säkert bättre när jag börjar jobba, vilket btw blir på tisdag, då jag får restauragmat varje dag!

Jag börjar som sagt på tisdag, med kvällskiftet, klockan 16-22. Spännande att se hur det går.

Tänkte alldeles strax dra mig mot ett café här och läsa min oerhört spännande bok. Mycket trevligare att sitta där än här på hostelet.

Cheers!

Go girl!

Nu så. Upp och hoppa! Detta går bra!

Det är så skönt att prata med folk. Pratade med en polsk kille nyligen som förklarade lite om tunelbanekortet som tydligen bara ska kosta runt £20 för en månad. Helt sjukt billigt. Undrar jag om han verkligen har rätt.
Vi bytte iaf emailadresser och bestämde att hålla kontakten. Han är nämligen också här och söker jobb.

Ska skriva en lista på sånt som gör mig glad, inte vara rädd för att spendera lite pengar när jag har tråkigt och verkligen öppna mig mot folk. Gällande den sista punkten har jag redan kommit ganska långt. Från vissa får man respons, andra inte. På jobbet tillexempel såg jag till att hälsa i hand och presentera mig för alla som jobbade där. Somliga tom två gånger.

Ja, så, nu behöver ni bara oroa er för mig lite grann.

Brighter

Ja, ursäkta för imorses. Men det kändes verkligen inte bra.
Men nu är det bättre.

Jag har fått jobb!
Jag tror att det är bra. Det var kul, om än så stressigt och fysiskt krävande att jobba idag. Jag var nog bäst på engelska då de flesta var fransmän. Fick lite dåliga vibbar av chefen som verkade ha väldigt kort stubin och lite halvtaskig attityd mot sina anställda. Ingen man bråkar med.

Efter jobbet gick jag längs Themsen, åt lunch på EAT., och tog mig till Svenska Kyrkan som var stängd. Hemskt tråkigt. Sen skulle jag köpa biljett till melodifestivalen på en svensk-pub imorgon, men de var slut. DÅ kändes det mycket hemskt tråkigt.
Fast när jag kom tillbaka till hostelet fick ag rum för imorgon natt också, pratade lite med två kanadenskiska tjejer som sover i mitt rum (de skulle på Mamma Mia! ikväll!) och en Zimbamwian (?) som inte bodde någonstans. Lite kul.
Ikväll ska jag försöka våga mig till baren på hostelet. Zimbabwianen föreslog att vi skulle gå ut, men det vågar jag inte riktigt. Han verkade lite wierd, och jag är rädd för konstiga killar.

Ännu inga svenskar, men imorgon ska jag på visning i en lägehet med 4 svenska tjejer. Jag hoppas SÅ att jag vill ha och får rummet! Så, håll tummarna nu alla vänner!

Imorgon ska jag till Cafe Rouge (mitt jobb) och få schema, jag börjar på måndag. Visningen är klockan fyra. Tänkte leta upp Londons bibliotek, fixa ett bra tunnelbanekort, beställa minst en stooor kaffelatte på Starbucks och läsa min bok (Män som hatar kvinnor som jag hittade här på hostelet), hoppas på fint väder så jag kan promenera lite i en park. Keep myself busy, för jag vet av erfarenhet att allt det dåliga sätter igång när jag är sysslolös och har tråkigt. På kvällen ska jag försöka planka in på svenskpuben där melodifestivalen visas. Det vore så roligt att se den, samtidigt som det är världens chans att träffa svenskar!

På onsdag, eller runt omkring, ska jag föroppningsvis få träffa en svensk från skolan, och jag hoppas verkligen att jag får kontakt med den andra från skolan. Vore så roligt att träffa ett familiar face.

Jag hr inte lagt upp några bilder än, för jag har inte orkat ha kamera, sladd, dator och internet på samma ställe än. Allt är nerpacka i väskor som måste flyttas och låsas in varje dag, så det blir lite jobbigt.

Tack för allt stöd, i form av kommentare, sms och telefonsamtal. Och alla tankar, jag känner dem alliop.

Jag vill inte.
Det känns inte bra. Inte bra alls.
Visst, jag får ett jobb, jag får boende. Men något saknas.
Innan jag åkte täkte jag att man kan alrig ha tråkigt i London. London är fantastisk. Men nu lockar inget längre.
Jag tycker inte om London längre.

Jag försöker verkligen. Klart att jag ska ge detta en chans, men jag ser inte rktigt hur framtiden skulle kunna bli så mycket ljusare.

Jag vet verkligen inte vad jag vill. Jag kan stå ut och härda, men det känns som att jag är på gräsen till att tvinga mig själv. Och frågan är om det är det som är meningen?

Rapportering

Okej. Om jag skulle förklara hur läget är då.
Mycket ensamt, väldigt upp-och-ner. Djupa dalar och inte så höga toppar.
Igår var jag helst slut, så det belv inget socialiserade när jag kom fram till mitt hostel.
Pratade med mamma och pappa och msnade lite innan jag gick och lade mig med Desperate Housewifes för att koppla av lite. Somnade ganska fort, och vaknade klockan sex och trodde jag försovit mig. Gick upp till receptionen och köpte två nätter till, men jag frå tyvärr byta varje kväll, eftersom det inte fanns plats i samma sovsal. Lite jobbigt. Plockade med mina väskor och lyckades få allting jag tror mig behöva i den lilla väskan, så den lilla låste jag in i ett bagageförråd. Det var skönt att bli av med den.
Jag var tvungen att checka ut från mitt gamla rum innan elva och fick inte checka in i mitt nya förrän efter två. Så jag låste in all packning och drog ut på stan med mina CV:n. Ganska pigg och glad.
Tog tunnelbanan till London Bridge och tänkte gå därifrån och se Tower Bridge på vägen. Längs strandpromenaden låg en samling affärer och restauranger så jag började mitt sökande efter lappar där man sökte arbetare. Såg en på Café Rouge, tog ett djupt andetag och gick in. Jobber var för en crepes-maker, och jag fick prata med manegern som ville prata lite mer med detsamma. Vi satte oss vid ett bord och efte ett tag kom det fram till att han sökte någon som kunde jobba 1-2år. Lite synd. Men precis när jag skulle gå kom det fram att han säkte folk till andra tjänster också. Så jag blev erbjuden att komma och provjobba imorgon!

Det gick ju lätt, tänkte jag. Fast jag hade nog lite tur också, för när jag väl kom till Oxfors Street fanns där inte lika tätt med jobberbjudanden, men jag lyckades dela ut ett par CV:n. Ett på Waterstones, en stor och fin bokhandel, som jag verkligen hoppas jag får.

Efter ett tag började jag bli trött och hungrig. Det är så fruktansvärt stressigt på Oxford Street.
Så nu sitter jag på hostelet igen. Tänkte ta mig in mot stan snart igen för jag behöver köpa en vit skjorta till imorgon (just en skjortan jag INTE tog med mig).
Funderade på att gå på bio ikväll, då jag ännu inte sett Juno. Pratade med en kanadensisk tjej och frågade om hon ville följa med. Kanske blir det så.

Annars vet jag inte. Har inte träffat några svenskar, men två finska killar som pratade svenska, fast de skulle till Paris idag.
Jag ska inte ge upp än, men hur mycket ska man tvinga sig själv?
Jag vet att det kommer bli bättre sen, och helst skulle jag villa snabbspola förbi det här.



Jag skulle så gärna vilja vara två. Med någon.

Framme

Tre timmar försenat flyg.
Men resten gick bra.
Otroligt jobbigt att ta sig runt i Londons tunnelbana där hag inte hittar med 40kg packning. Men folk var snälla och hjälpte mig. En man som hjälpte mig sa att han alltid hade velat träfa en svensk blond flicka. Nu fick han det.

Det känns lite jobbigt, fast förhoppningsvis beror det på att jag är helt slut. Önskar ändå att jag kanske inte åkt helt själv.

Hoppas det kämms bättre imorgon.

Time to go

Imorgon åker jag. I övermorgon äter jag english breakfast.
Det är min plan.
Packningen har gått, men givetvis har jag inte så mycket plats över som jag trodde jag skulle ha.

Jag tror att jag skulle ha internet på mitt hostel. Vi hörs då!

England take 2

Nu börjar det verkligen närma sig, känner jag. Två nätter kvar Sverige, och sedan är jag ensam i en obegripligt stor stad utan jobb och utan bostad.
Men, nu har jag bokat ett hostel för första natten. Det känns väldigt skönt att ha någonstans att ta vägen, då jag kommer fram på kvällen.

Jag är förvånad över hur otroligt lugn jag är. Jag som alltid svämmar över av känslor, vad det än gäller. Nu rycker jag på axlarna åt allting, tänker lugnande och världsvant och det är riktigt skönt. Inga känlostormar. För det finns ju ingenting att vara rädd för.

Är detta vad som kallas att bli vuxen?

Hyra

Äntligen klar med mitt CV, och efter det och mitt personliga brev varit på remiss hos Daniel är jag nöjd.
Nu har jag dessutom packat nästan alla kläder och skor (åtta par, mitt sista bud!) och min stora väska är bara lite lagom full. Inte proppfull, det går i lite till. Min andra väska är än så länge tom, men med några böcker, necessärer och smyckeskrin blir det nog alldeles lagom.

Såhär på förmiddagarna känner jag mig så ensam när alla andra jobbar och jag får slut på sysslor. Jag grips av blues. Men det går snabbt över med lite socialiserande. Sitter och kikar på RENT som jag tyvärr måste skicka tillbaks till Daniel innan jag åker. Ska helt klart inhandla mig ett eget exemplar, för den är riktigt bra.

Min tid

Oh, jag längtar! Och är laddad!
Varje gång jag blir nervös tänker jag lite närmare på det och nervositeten försvinner. Vad finns det att vara rädd för?
Allt blir så mycket lättare när man känner att man har stöd från nära och kära.

Jag hoppas bara att något går vägen och att jag får ett jobb. Ett jobb önskar jag mig.
Tänk om det dessutom kunde vara bra betalt. Eller roligt. Eller trevliga arbetskamrater. Eller en bra erfarenhet för framtiden. Eller intressant.
Eller kanske flera av ovan nämnda saker.
Då skulle jag vara lyckligast.

Estocolmo

Tre och en halv timmars tågresa är inte roligt. Inte alls. Men väl framme på centralen hann jag träffa Robert en HEL halvtimma innan han var tvungen att rusa till sitt tåg med in enorma tuba. Vi hann i alla fall med en snabb kopp kaffe på Robert's Coffee (Ja, det är jätteroligt och min idé!).
Träffade även farmor och var med om barnkalas. Star Wars-barnkalas. Jättecoolt.

Jag med mina yngsta bröder

Idag fick jag presenter från Kajsa i Tyskland. Hur mysigt som helst!
Och som om inte det var nog hann jag med besök av Samuel, Anna och Olle innan dagen tog slut. Vi spelade Rapakalja. Mycket bögligt.

Har fortfarande inte skrivit mina CV:n, men ska sätta igång med det nu med detsamma!

Positiv stress

Jag trivs när jag håller mig sysselsatt.
Igår jobbade jag från halv åtta till kvart över sju, på två olika jobb. Men hann ändå med en skön promenad i det undebara vädret!
Sista dagen på posten, för den här gången i alla fall. Lite tråkigt, jag trivdes med mitt jobb. Vikariatet på dagis var roligt, men synd att jag bara hann med en dag. Det är så mysigt med alla små barn.
Jättegod middag med Ellen, Ellen och Julia i Skövde. Ordet "Houseparty" på menyn tyckte jag lät roligt, men det betydde otrolgt mycket mat och inte ens hälften gick åt.

Idag åker jag till Stockholm och träffar familjen. Ska bli kul. Eventuellt kan jag få se en skymt av Robert också, vilket inte vore helt fel.
Alla biljetter är bokade, jag håller på att packa och köpa tandkräm och sånt. Men jag har fortfarande inte skrivit mitt CV vilket känns oroande, men det får väl bli på helgens nätter.



Min sista dag som postarbetare.

Jag skäms över att jag inte är hemma så mycket och träffar min familj. Det är ju så många jag vill träffa. Måndag och tisdag ska jag inte planera något.

Lugn och ro

I Skinsatteberg är det alltid lugnt. Jag känner aldrig stress där och kan koppla av. Det gör att jag blir lite seg också, men det gör inte så mycket.


I tisdags bjöds jag på påskbord med hela min kusinfamilj och mormor och morfar. Jättegott!
I onsdags hade jag och kusin Sara stämt träff, och fram tills dess tog jag det väldigt lugnt. Tittade lite på film, hjälpte mormor, läste bok i solen på verandan.
Jag och Sara traskade härlig vårpromenad och bakade.

Chokladmuffins med vaniljkräm

Blåbärsbrownies

På kvällen åkte vi till moster och fikade och därefter såg vi kvällens Gossip Girl.
Som sagt, mycket lugn, mycket släkt, mycket trevligt.

Idag blev det desto stressigare! Tåget hem i tre timmar, slänga i mig lunch på en timma och vidare in till stan för att jobba. Imorgon blir det ännu stressigare med jobb på dagis på förmidagen, hem, in till Skara för min sista dag på posten för att sedan slänga mig i bilen till Skövde där restauangmat ska avnjutas i goda vänners lag. Ser fram emot det om bara den!


Dessutom kom min nya datorväska idag!

Skostatus: 8 par

Hur många färre måste man ha? Jag måste fråga Kajsa. Hon är nog den enda som kan ge mig ett vettigt svar på den frågan.

Jag spontanåker till Karlstad

Sagt och gjort. För att motverka att både Therese och jag skulle sitta ensamma och avnjuta sista deltävlingen av årets melodifestival satte jag mig i bilen och styrde kosan mot Karlstad.
I en mysig liten studentetta tillbringade jag ett dygn med Therese. Mycket trevligt, eftersom vi antagligen inte kommer ses något mer innan jag åker.


Då min kväll blev ledig passade jag på att träffa Mikael en sista gång.
Det är många jag vill byta några sista ord och kramar med. Jag vet ju inte hur länge jag blir borta.

I eftermiddag bär det av till Skinnskatteberg, till mormor, morfar kusiner, morbröder och mostrar, där jag stannar tills på onsdag.