Hemma

Jag trampar svensk mark.

Jag andas svensk luft.

Jag äter knäckebröd.

Nightmare

Nu blev vi klara med alla räkningar. Nu. Klockan är tio i elva.

Detta var en av de mest obekväma situationerna jag har befunnit mig i på länge.
Prata om viktiga saker, på ett språk man inte fullt ut kontrollerar eller förstår, vetskapen att man kan ha gjort fel för att jag inte ver hur systemet fungerar och lite naivt förlitar mig på att "göra som de andra så blir allt säkert rätt".
Visst, det handlar inte om jättestora pengar eftersom vi delar boende. Men det handlar om pengar, och om man inte betalar små pengar kan det bli till stora pengar.
Även min flatmate, som också var med fick något av ett sammanbrott. Hon är 22 och från England.

Väldigt jobbigt.

Nu är i alla fall det mesta betalat och/eller utrett. Hon kommer ta betalt av mig för en jäkla brandvarnare, 600 spänn! Kan en brandvarnare kosta så mycket?
Resten tar hon från min deposition och det som återstår av den får jag i januari. Fair enough.

Siktar på att åka runt sju imorgon för att vara på den säkra sidan.
Blir det kanske uppstigning runt fem för att vara säker på att hinna med allt?
Eller ska jag kanske inte gå och lägga mig i huvud taget..

Men nu, upp med hakan. Terapi för själen: Extramaterialet för Desperate Housewives.
Vad som än händer så blir jag gladare av Desperate Housewives. Det är min drog, min last, mitt måste här i livet.

Armageddon, here I come.

Jag är lite smått naturtönt. Jag värnar om miljön, helt enkelt. Något som faktiskt alla borde göra. Inga men.

Här i England är man i allmänhet inte så mycket för naturtönteri. Allting är förpackat i flera små onödigt plastiga förpackningar. Många kör ensamma i sina bilar korta sträckor och sopsortering är i det närmaste obefintligt.
Jag har i alla fall försökt genom att slänga mina glasflaskor på anvisad plats och lägga allt papper i min egna pappersinsamling (som jag inte har någon aning om var jag ska tömma, jag tror att den förr eller senare ändå hamnar tillsammans med allt annat skräp) men när det kommer till batterier är jag obeveklig.

Jag frågade min flatmate var jag skulle slänga mitt gift, varpå hon svarar, med en axelryckning och en förvåning i blicken, i soptunnan. Jag, skräckslagen, skriker att "Nej, det är väldigt skadligt mot naturen!".
Är det? frågar hon.
Ja! Jättedåligt!
Eller ja, i alla fall i Sverige, säger jag.
In Britain it isn't, svarar hon med ett leende.

Såklart, hon var inte allvarlig. Men ändå?
Jag frågade min kollega, som reagerade på precis samma sätt!
Det skulle aldrig falla mig in att slänga mina batterier i soptunnan. Jag tar hellre med dem till Sverige och sorterar dem properly där istället.

Så det gör jag.

Jag hoppashoppashoppas att det bara är här man har en sådan slapp syn på miljö och hur vi påverkar den. Men jag tror inte ett dugg på det själv. Inte så konstigt att våran arma jord är på väg dit den är med denna ovisshet som råder i ett ändå såpass modernt land som England. Och orättvist är det. I Sverige försöker vi minsann.
Vi sorterar, vi sparar, vi köper utsläppsrätter och vi bojkottar flaskvatten.
Många bäckar små, ja, jag vet. Ett land är bättre än inget.
Fast ändå, ett litet land uppe i norr är som en droppe i havet.

Armageddon, welcome.

Fotboll

Nu är det så att England, fotbollsnationen, inte får spela i EM nästa år pga gårdagens fiasko.
Men Sverige får.

Lite skadeglädje från den dumma svenskans sida idag.

Pingla

Jag har nu hittat, och köpt, min juldagen-outfit.
Stressad, någon?
Fast jag tänker inte visa den. Hemligt.
Jag slogs med mina bara knytnävar, utstod skam för att den skulle falla i min ägo. Jag hoppas det var värt det.
Om det är någon dag man verkligen vill vara skitsnygg på så är det väl just juldagen.

This will be a night to remember. Ja, till skillnad från förra året då..

So long

Imorgon

Jag skröt för min mamma om hur mycket plats jag skulle ha i min väska när jag åker hem. Hon skrattade lite och sa att jag säkert hittar på något att fylla den med.
Oj, så rätt hon hade.
Gårdagens sista runda på stan resulterade i en hel del shopping, dels julklappar men också lite lyx unnad mig själv.

Som tillexempel threading.
Threading är en ursprungligen asiatisk metod att ta bort oönskad ansiktbehåring med hjälp av bomullstrådar. Relativt billigt, ska göra mindre ont än den traditionella pincett-metoden och ska ge ett mer varaktigt resultat. Så jag provade. En asiatisk kvinna höll alltså en tvinnad bomullstråd i sina båda händer och i munnen och med hjälp av en liten ögla lyckades hon dra bort lite hårstrån.
Det gjorde ont, gick väldigt snabbt, och blev bra. Jag betalade endast £10 för kalaset, så det var väl hyfsat billigt.

Mitt projekt med att äta upp all kvarvarande mat går sakta men säkert framåt, igår satt jag i flera timmar för att lyckas äta upp allting.


Morgonen var underbar, trots att det tog mig närmare en timma att komma till jobbet.
Sista möte med min landlady ikväll och lite mat med tjejerna.


Birmingham.

Kaka

Givetvis är det brukligt att när man lämnar ett jobb så bjuder man på fika. Något jag helt glömt bort!
Hade ju varit rolgit att baka något "svenskt", men det hinns inte med nu.
Screw me och min dåliga framförhållning!
Ikväll: Tesco, på jakt efter godsaker.

Sandra, right now

Trist. Det är läskigt grått utanför mitt kontorsfönster. Regnet har fallit konstant de senaste dagar, växlandes från duggregn till spöregn och alla tänkbara regn-nyanser däremellan. Jag antar att detta är den brittiska vintern och att det inte blir så mycket bättre. Får mig att längta till den svenska snön och kylan och jag lovar mig själv, dyrt och heligt att köpa en varm vinterjacka och ett par rejäla skor när jag väl kommit hem. Ingen mer vinter i kavaj och converse!

Ilska. Med en totalt handlingsförlamad, och helt och hållet ovillig att hjälpa mig göra rätt för mig, landlady är det svårt att inte bryta ihop och få ett nervöst sammanbrott när jag dag efter dag stirrar på en gammal Scottish Power-räkning, ber mina flatmates om hjälp och skickar förtvivlade, hjälplösa, bedjande, tacksamma, rara och smått desperata (we need you to help us!!) sms till ovan nämnda bitch. Screw dessa system som bevisligen inte fungerar!

Höstrusk. Lite mysigt var det ändå igår när regnet föll efter en avslutad arbetsdag och jag fällde upp mitt älskade paraly med huvudet fullt av tanken att jag skulle åka buss hem. Efter en halvtimmas lång väntan på en buss som ska komma var tionde minut kändes det inte så mysigt längre. Efter en 45 minuters lång bussresa som egentligen ska ta tjugo minuter var det verkligen inte det minsta mysigt längre. Jag skulle gått hem fortare. Som tur är har jag svaret på alla problem. Problemet är rondellerna och svaret är Sverige. Här har nämligen inte fordonen i rondellen nödvändigtvis företräde, som hemma, utan djungelns lag råder. Det leder således till att fordon mitt i rondellen står stilla vilket givetvis gör att hela trafiken i rondellen står stilla. Ingen kan köra. Screw englands trafikregler.

Vemod. Dagen till ära tar jag bussen till stan och traskar en sista runda. De sista engelska julklapparna ska inhandlas, sakerna jag trånat efter sedan jag kom hit har en sista chans att övertyga mig och en slutgiltlig fleraliterslatte från Starbucks ska drickas. Sorgligt, ja. Jag tycker om den här staden, och till skillnad från när jag åkte hemifrån är jag inte säker på att återvända.

Lättja. Jag har en fredagskänsla i magen och trots nightmare till landlady ser jag hur rad efter rad stryks på min To do-lista. Jag har hur mycket lagad mat som helst att äta upp, och jag gör mitt allra bästa. Helgen är redan uppbokad, och eventuellt även nästa helg. Om en vecka är jag i Sverige och.. ja, njuter?

Lathet. Man lär av sina misstag, inte sant? Av ren lathet hängde jag inte upp min nytvättade tvätt utan lät den ligga kvar i tvättmaskinen i några.. dagar. Tillslut tog jag tag i saken och skulle igår bära en av tröjorna. Som stank. Fruktansvärt. Men som jag inte reagerade på förrän jag väl befann mig på jobbet. Och där kan man ju inte bara ta av sig tröjan hur som helst. Så jag gick med kvälvningar i halsen hela dagen och höll mig på så långt avstånd från mina kollegor som möjligt.

Avkoppling. Mitt i allt packande igår unnade jag mig ändå en paus för bio och såg "Good luck. Chuck". Som var överraskande välgjord med bra musik. Filmen var också helt okej. Ganska rolig. Lätt att falla för Dane Cook som spelar den charmige huvudrollen.
Såg reklamen för "The Darjeeling Limited" som verkade väldigt bra. Med Owen Wilson, min favorit. En annan film som verkar söt är "August Rush". Med Freddie Highmore, aka Charlie i "Charlie och chokladfabriken" i huvudrollen.

Sara. I helgen var kusin Sara hos mig och den tillbringades bland annat i London. Fantastiskt stad. Klockan fyra ringde väckarklockan. Vi var i London i tolv timmar och med alla bussresor och dötid blev dagen 21h lång.
Vi shoppade en hel del julklappar, jag gick in i en glasdörr, vi färdades London runt i dubbeldäckare, köpte Ballerina-kex och Dillchips på Totallyswedish och letade efter den blå dörren i Notting Hill (för att mötas av en liten skylt i ett cafefönster med texten: The blue door is black.). Med andra ord, mycket bra dag. Resten av helgen tillbringades i Birmingham, på den tyska julmarknaden, på stan, på restauranger, pubar och cafeer. Mycket bra helg.

Luften gick ur. Bokstavligt.

Skulle ännu en gång cykla hem med en kartong på pakethållaren. Det ser ut som att jag vill få cykeln att lyfta, ungefär.
Hursom, inte långt hade jag kommit då jag upptäckte det. Punkteringen.

Och jag som var så trött. Och jag som ville hinna till julmarknaden.
Well, det belv till att traska tillbaka till jobbet, låsa fast cykeln och hoppashoppashoppas den står kvar imorgon, och ta bussen hem. Vilket jag gjorde.
Imorses tog jag en härlig morgonpromenad till jobbet. Och cykeln stod kvar.

Annars då?
I helgen ska de bli shoppa av med Sara som smakråd. Jag vet precis vad jag vill ha, som vanligt. Kruxet ligger i att hitta det.

Soppa

Frost för första gången i år imorses. Lite småkyligt. Lätt att avundas Julia och hennes syster som befinner sig på en beach i Thailand i detta nu.

Idag öppnar en tysk julmarknad i stan, som tydligen ska vara väldigt bra och mysig. Om jag hinner ska jag ta en sväng förbi den.

Jag har haft svårt att koncentrera mig på mitt arbete hela dagen. Mina tankar flyger iväg. Till halvpackade väskan hemma, till Sverige, till Sara och London, till stan efter jobbet och till lunchen i kylskåpet. Kan det bero på all denna trötthet som helt plötsligt dykt upp. Det verkar inte spela någon roll när jag somnar, jag vaknar ändå upp hur trött som helst. Kan det bero på mörkret? Eller på att jag vaknar varje natt (om ändå bara några minuter)?

Well, snart kommer Sara och sen är jag hemma.
Godafton.

Astrid Lindgren 100 år

Jag har gjort lite efterforskningar angående allas våran sagotants 100årsfirande (jag har frågat min kollega) och hon verkar vara ganska okänd här. Men, mina efterforskningar var ganska begränsade.
Dock fick jag nys om en Pippi-bok som skulle släppas i samband med födelsedagen. En nyutgåva med illustrationer av Lauren Child. Den sprang jag och inhandlade så fort det var möjligt.
Kul med en svensk bok på engelska, tänkte jag. Också blir det ett fint sätt att fira 100årsdagen.

Fade Away

Igår: Mys! Mesta möjligt trivsammaste eftermiddag.
Cyklade direkt hem. Eller ja, så direkt som det bara går eftersom jag är tvungen att stanna och fotografera hela tiden. Pratade lite med mamma och gick sedan ut för en powerwalk in till stan och tillbaka. Bakade scones hemma och intog dessa tillsammans med te framför extramaterialet till Sagan om Ringen. Jag älskar extramaterial!

Nu: Sitter på jobbet och det är fruktansvärt kallt här! "Höhö, nästan kallare än i Sverige, va?" säger de och skrattar.

Ikväll: Fira att Astrid Lindgren skulle fyllt 100 år idag genom att leta efter en speciell bok.

Vackert mörker

Mörker

Det är kolsvart ute. Kompakt mörker.
Herregud. Jag har inga lampor på min cykel.

Dessutom regnar det.

Tänkte ta en kvällspromenad ikväll. Om jag hittar några lampor att gå under.
Det var längesedan.
Det är så svårt att gå ut efter det att jag kommit hem från jobbet när det är så mörkt.
Det är ju inte de trevligaste området jag bor i.

På fredag kommer kusin Sara. Vi ska åka till London på lördag och på måndag är jag ledig till förmån för henne.
Det ska bli skojskoj! Speciellt eftersom jag inte behöver slita mitt hår när hon åker hem. Snart åker jag efter henne!

Såg förresten den nyaste Desperate Housewives-DVDboxen igår på stan (missar allt utan TV). Till alla som tänkt ge mig en julklapp: JAG VILL HA DEN!
Ingen nyhet, va?

Har dock ingen aning om hur jag ska göra med alla missade avsnitt på den pågående säsongen. Ingen aning. Måste jag vänta tills den DVDboxen kommer ut?!

Say hello to iPhone

I fredags släppte Apple sitt hypade lilla monster iPhone, som tydligen ska vara mp3, telefon, dator och all möjlig annan komplicerad elektronik i ett, här i UK.
Klockan 6:02pm skulle försäljningen ta fart, och där det händer grejer vill jag vara, så jag var där (somliga är ganska avundsjuka).



Jag tycker om happenings av detta slaget.
Det var ju inte tokigt mycket folk utanför Applestore, men ändå bra mycket fler än vad jag sett stå där förut.
Staket hade slagits upp och kön med alla som hade £200-300 över ringlade sig.
En klocka i skyltfönstret visade hur många minuter och sekunder som återstod och inne i butiken stod hela personalstyrkan, laddade till tänderna och vinkade ut mot "publiken".
När klockan visade 00:10 började folket räkna ner, högt, så det ekade i hela den tre våningar stora gallerian. Häftigt!
Sedan slogs dörrarna upp och de första (med ryggsäckar och Steve Jobs-masker) iPhone-köparna klev in.

Härligt. Massa människor, men alla är där av samma anledning. En sammanhörighet, även om allt i grund och botten handlar om en omtalad och svindyr liten manick.



Dagen efter hade dramatiken lagt sig en aning och jag kunde traska in och fiffla lite med en iPhone.
Och den var väl.. bra.

En helgdag

Vaknade tidigt, som vanligt, i lördags, städade en sväng och tog cykeln genom stan till The Briar Rose, där jag intog frukost tillsammans med min bok. Hur mysigt som helst!



Sedan blev jag en riktig britt, genom att sluta mig till den stora massan med röda vallmo-blommor i kragen och på det viset visa att man tänker på alla som dog i första världskriget.



Därefter gjorde jag en repa på staden som jag tycker så mycket om. Massor av folk. Jag misstänker att julklappsshoppingen har tagit fart. Och så även för mig.

Framåt kvällen drog jag mig mot Millenium Point där årets festival-för-att-man-tänder-julbelysningen skulle äga rum.
Tydliga matfestivals-flashbacks. Fast fem gången mer folk på hälften så stor yta. En stor scen med fruktansvärt ljud där Sugarbabes senare skulle uppträda.
Well, varken Sugarbabes, fulla fjortonåringar med glittriga kaninöron (årets grej? Jag såg dem överallt!) eller marknadsattraktioner lockade mig särskilt mycket, så efter en timma började jag gå hem.

Väl hemma blev jag utbjuden tillsammans med min rumskompis, hennes pojkvän och deras vänner. Hur kul som helst! Trots att det slutade lite konstigt med bråk mellan nästan samtliga par och den dumma svensken sitter i mitten och fattar ingenting.

Alla språkpoliser därute!

Jag behöver hjälp. Hur i hela fridens namn böjer man: att minnas.
Jag minns, jag mindes, jag har.. munnits? mints? minnats?

Vit duk

Gårdagen ägnades åt bio: Elizabeth: The Golden Age. Lite långtråkig, speciellt då jag inte riktigt hängde med i allt som sades. Häftigt dock med Cate Blanchett i rustning leda sitt folk i krig. Maffigt!

Däremot fick jag gåshud, benen skakade, andningen blev häftigare och alla mina sinnen vändes mot vita duken då trailern om Sweeney Todd rullade. Tim Burtons nya film med ingen annan än Johnny Depp i huvudrollen! Jag tyckte det lät som om Danny Elfman står bakom musiken, men jag är inte säker. Kan knappt bärga mig tills jag får de detta! Fick lite Edward Scissorhands-känslor, fast bättre!
Någon som vet när den här filmen kommer till Sverige?

Gatan fram

Torsdag betyder att affärerna har öppet längre. Vilket betyder att jag tillbringar mina tirsdagar i stan.
Just denna torsdag släpper Roberto Cavalli sin kollektion för H&M. Där ska jag vara. Fast det blir val först runt halv sex, så jag hoppas att det fortfarande finns bra saker kvar. Har spanat in mig på armbandet här. Får se vad det kostar först, bara. Vet inte riktigt vad jag tycker om alla djurmönster. Inte någon hit. Men jag antar att efter ett tag är jag såld ändå..

Dessutom har jag massor av julklappar jag tänkt köpa.

Dear Mamma,

Jag saknar dig.

Love,
Sandra.

Mississippi kan vänta

Förhoppningar och regnbågar

Somnade klockan åtta igårkväll, så idag är jag fräsch. Det blev ju ganska sent både i söndags och i måndags, så jag antar att jag behövde det.

Ikväll ska jag träffa svenskar. Antagligen för sushi-intag.
Innan dess, handla, städa, stryka, diska..

Ha en trevlig onsdag!

Förresten..

..så är man aldrig mer än en meter ifrån en råtta i en engelsk storstad.

Jag har ingenting att säga

Jag ger dig min morgon

Underbar morgon. Alla borde verkligen cykla till jobbet på morgnarna. Himlen är alldeles blå, det skulle kunna vara juni ute.
Fast, det är fullkomligt kolsvart när jag cyklar hem efter jobbet. Verkligen kompakt mörker i kanalens tunnlar. Trots att det är mysigt så är det synd då mina promenader runt sjön bara är att glömma.

Idag är jag trött, mycket trött. Skulle helst av allt bara vilja åka hem och pyssla om mig själv och sedan gå och lägga mig klockan sju. Den fina i kråksången är att det är inget som hindrar mig.

Hittade världens mysigaste pub igår där jag måste sätta mig snarast möjligt med en bok och en kopp kaffe framför brasan. Börjar verkligen tycka om dessa engelska pubar.

Jag tycker om vardagslyx. Att unna sig något litet, lägga tid på sig själv, bara för att pigga upp det gråa vardagslivet. Min senaste investering är glass. Närmare bestämt omtalade Ben&Jerry's (svindyr!) Chocolate Fudge Brownie. Och, det var gott. Testa!

Mår bra, trivs bra, men det ska bli skönt att komma hem. Saknar er.

Foggy Days

Vaknade 07.35. Jippie! Halvsov fram tills halv tio då jag gick upp. Ut på powerwalk runt sjön med Håkan Hellström. Riktig novemberdag ute. De röda och oranga löven lyste i diset som hängde i luften.

Hem och duscha, sedan sconesfrukost.
In till stan för julklappsshopping.
Efter några timmar bestämde jag mig, med 11 minuter till godo, att gå på bio. Dissade alla komedier som jag vanligtvis skulle valt och såg istället Stardust, fantasy/adventure/action-film. Helt okej!
Hem för att få i mig lite mat, lite snack med Sverige och sedan tillbaka till stan i tro om att Bullring var öppet till 8:00pm. Vilket det inte var. Det var riktigt stängt.
Bestämde mig då i all hast att en latte och min bok på ett cafe aldrig kan vara fel, och det var då svenskan nådde mina öron.
Så, kvällen blev lite längre än tänkt, helt och hållet bokfri, och i sällskap med två musikstuderande svenska studenter.

Helgen hade plötsligt slutat alldeles för fort.

Godmorgon, Sandra

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Inga Oompa-loompier

Med familjen i London. För er som inte ser, så är det Big Ben i bakgrunden.

Helg, återigen.
Funderade för ett tag sedan vad jag brukade göra när jag bodde hemma och hade en helt ledig dag framför mig. Jag kunde inte komma på något!
Antagligen hade jag väl aldrig helt lediga och oplanerade dagar.

Den frukatde helgen är i alla fall här och jag har skött mig över förväntan hittills. Efter att ha suttit på jobbet och gnagt på nagelbanden och önskat att helgen, och därmed det ensamma, inte skulle komma, så kom den.
Och det går bra.

Vaknade som vanligt tidigt. Såg klart på gårdagens film (Älskar dig för evigt, dansk med Mads Mikkelsen) och fortsatte dagen med scones till frukost. Städade lite efter som jag skulle ha visning på mitt rum idag. Sedan tog jag tåget till Cadbury World, en jättestor chokladfabrik som har visningar och massa roliga saker att titta på och göra.

Ganska dyrt inträde var det, men för det fick man massor av choklad.
Jag var nog den enda i mitt slag, dvs ensam 19-åring. Men jag tyckte om det.

Först var det en tur genom djungeln, där kakaobönan växer. Lite histora på skyltar om regnskogarna (med lite miljöpropaganda, bra!), stora plastdockor och djungelljud i bakgrunden.
Därefter lita av Cadbury Worlds historia genom filmer och olika ljusspel på väggarna. Man kunde se tillverkningen av de olika produkterna. Efter ell "lekrum" kom man i i fabriken och kunde se där man packeterade kakorna, hur man gjorde den för hand tillverkade chokladen.
Många filmer visades här och där. Historien bakom fabriken, om bröderna Cadbury, reklamen bakom företaget, hur tillverkningen gick till och så vidare.

Tydligen flyttade bröderna Cadbury sin fabrik till Bournville från London för den behövde plats att expandera. Man planterade sin fabrik mitt i obygden och byggde sedan en stad åt sina anställda med idrottsplatser, skolor, cjukhus och kyrkor. Samhäller Bournville är alltså helt och hållet uppbyggt runt och på grund av chokladfabriken (som sas vara världens största!).

Tog tåget hem efter en snabb sväng i Bournville. Och nu sitter jag här. Har precis lånat "Charlie and the Chocolate Factory" av mina grannar. Igen. Blev ju så sugen.
Funderade på att gå ut och ta en öl lite senare. På en mysig pub längs kanalen med en bok.

Men innan dess, Tesco! Imorgon blir det köttfärsås och pasta.

Håkan Hellström, vill du gifta dig med mig?

Du eller jag, vem är konstigast?

Visst är det trots allt mysigt när det blir mörkt innan man ens hunnit sluta jobba? Igår tog jag, min torsdagsvana trogen, en runda på stan efter jobbet, och dt var absolut kolsvart när jag kom fram till Bullring. Men mysigt!
Den elfte november, tror jag, tänder man dessutom julbelysningen som hängt uppe sedan någon vecka tillbaka. Man har tillochmed något slags firande, en liten festival, då man tänder belysningen.

Igår var det ganska fullt upp på jobbet, och på min lilla shoppingrunda lyckades jag inhandla inte mindre än tre julklappar.

Då kan man tänka som så, att här går jag och bara är snäll och givmild hela dagen, spenderar inte en krona på mig själv. Och ändå, för tredje gången i rad, tappar jag bort en lila skinnimitationshandske. Varför måste jag jämt och ständigt syssla med sådana barnsliga saker, som att tappa bort sina vantar?
Så, nu är frågan, ska jag köpa mig ett fjärde par lila skinnimitationshandskar? Jag tycker ju om lila skinnimitationshandskar, det är ju det jag vill ha.

Ikväll är det jazz på Symphony Hall. Efter det, får vi se.

Hej igen

Nu är jag hemkommen från London och familjen är hemkommen från England.
Helgen och den halva veckan har varit oh, så bra.
Vi har gjort Birmingham, Patrik och Ellinor var på fotboll, vi har druckit öl på pubar, vi har spelat kort och ätit chips vid mitt matbord, jag serverade english breakfast, vi åkte gratis buss till London, jag, mamma och Sebbe såg Chicago, vi virrade runt och gick fel i London, jag och mamma shoppade loss (jajuste) på Harrods, vi åkte engelsk taxi, Patrik och Ellinor åkte London Eye, jag och mamma vandrade flera mil (!) i Hyde Park, Sebbe och jag slog fast att man aldrig kan bli för gammal för Disney och vi har sett massa sevärdheter i London.
Puh!

Nu har jag bokat biljetter för hemfärd. Jag har ca tre veckor kvar här. Och jag är fast besluten att göra det allra bästa av den tiden.
Imorgon är det fredag, sen är det helg och då är det jag som visar vart skåpet ska stå!

Work to do!
Cheers!